Göteborgsposten – 16 januari 1873, sida 2

söka utforska det, men det skulle naturligtvis göra mig bedröfvad om jag kunde upptäcka att han någonsin varit annat än hvad jag alltid trott honom vara: en man af hög moralisk karakter. — På min ära, Augusta, ni är ett verkligt mönster för en hustru. Men antag nu att det under er förlofning med honom fanns en liten episod — en landtlig kurtis, till exempel som utvecklade sig till någonting af mera allvarlig karakter — hvad skulle ni då säga? Denna gång blef mrs Hareross plötsligt blek. — Jag skall aldrig mera tala med er, Weston, sade hon utan att i ringaste mån höja sin röst, såvida ni ej genast ber om ursäkt för denna skamliga insinuation. — Min bästa Augusta, jag endast framkastade saken under form af en förutsättning. Jag vill bedja er tusen gånger om ursäkt, ifall ni så önskar. Jag hade ej ringaste afsigt att förtörna er. — Ni förtörnar mig alltid då ni talar om min man. Jag anhåller att ni för framtiden afbåller er från att tala om honom. — Jag skall utstryka hans namn ur mitt ordförråd. Från detta ögonblick skall han vara lika helig i mina ögon som Llaman i Thibet. Jag skulle kunna uthärda allting hellre än er vrede, Augusta. — Haf då godheten ej framkalla den genom något annat dumt prat om Hubert. Lady Clevedon reser sig från stolen; vill ni gifva mig min solfjeder? Jag tappade den just nu. Tack. Hennes färg hade nu återkommit. Denna insinuation