Göteborgsposten – 16 januari 1873, sida 1

dana män alltid tyckas förlora något af sin trefnad i den husliga kretsen. Augusta kastade en sträng blick på sin kusin, men han var fullkomligt van vid att mottaga dylika blickar ur 3 3 Ä — dessa strålande ögon, då han framkastade någon elak insinuation mot hennes man. — Jag förstår ej er mening, sade hon sträft; jag har aldrig märkt att det brister Hubert samtalsämnen då han är hemma. — Nå verkligen! sade Weston i tviflande ton; jag trodde annars att sådana der utmärkta män vore ett ledsamt sällskap i hemmet. Men hvad hans nuvarande inspiration beträffar, så kan jag verkligen ej upptäcka anledningen dertill. Head kan det betyda för honom om dessa flickor i blåa klädningar tycka att han är intressant eller ej? Och ej heller kan det vara för den gamle generalens eller tantens skull han visar sig så uppsluppen. — Det är ju möjligt att han kan önska behaga mina vänner, svarade Augusta med värdighet. Ni behötver väl ej antaga att en man i hans ställning alltid måste ha ett motiv för att vara angenäm. Han är ej den man som behöfver göra sig behaglig för personer i hopp att vinna några yttre fördelar. — Nej, han är en af de märkvärdigt lyckliga menniskor som endast behöfva öppna sin mun för att det skall fälla manna i den. — Han har arbetat mera än de flesta män och har större talang än de flesta män, Weston. Jag inser ej att