Göteborgsposten – 15 januari 1873, sida 2

Kort ösversigt af termometer-och barometer observationer sör de sista 30 åren uti Göteborg med särskilt afseende på 1872. Föredrag i K. Vetonskapsoch Vitterhetssamhället d. 13 Januari 1873 af H. J. Ekeberg: Af termometerobservationerna för 1872 framgå åtskilliga anmärkningsvärda förhållanden i jemförelse med sista föregående 30 årens härstädes gjorda anteckningar t. ex.: att årets medeltemperatur uppgått ända till -9,23 då medeltemperaturen är tör Göteborg omkr. —j7 gr. lägre, således mer än 2 gr., hvilket härstädes på nämnde 30 år inträffat endast tvenne gånger 1863 — 9.26 1869 4-9,19 då den lägsta medeltemperaturen under samma tidrymd för 1844 visade endast -5,87, således icke mindre än 4 gr. skilnad; sannerligen ett högst ovanligt förbållande. Under 1872 inträffade högsta värmen F 29 gr. d. 13 Juli och den största kölden d. 20 Mars visade endast — 9 gr. Månadernas medeltemperatur bafva observerats så sålunda: Januari 4 2.42, Februari 4 1,30, Mars —— 2,24, April 4 7,65, Maj — 12,24, Juni -17,39, Juli 4 20,19, augusti 4 17;02, September — 13,92, Oktober — 10,72, November 4 4,75, December — 1,02; således alla månadernas medeltemperatur öfver fryspunkfen, och kan man med skäl säga att värmen under äret varit ganska jemnt fördelad, så att inga ytterligheter af temperaturförhållanden varit menliga, hvaraf följde att året 1872 med riklig värme och regn varit ovanligt väl lottadt, som äfven syntes af den herrliga växtligheten med en ovanlig skön grönska, som knappast slutade med den sena hösten och till och med i denna stund fortfar att fägna våra ögon. Hvad barometern under året angår, så visade den under sommaren inga större okiljaktligheter. D. 5 April inträffade det högsta barometerståndet — 773 mm. och det lägsta d. 10 December 728 m.m. Under dessa 30 år hafva äfven på barometern observerats ganska stora skiljaktigheter, t. ex. 1842 d. 8 Januari föll —792 m. m. 1869 d. 18 Januari — 784 mm. och lägsta barometerhöjden 1863 d. 20 Januari 710 m.m. häraf tyckes synas att gränserna för barometerus stigande och fallande ligga mellan 7och 800 m.m. och då detta icke på 30 år öfverstigits är det foga troligt att det någonsin händer, men ligger icke utom omöjlighetens område att det kan ske, och icke utan intresse är att veta huru ombytligt det tryck är hvaraf vi äro underkastade af det oss omgitvande luftbafvet. Denna skilnad är, som om vi stundom upplyftades 2 å 3000 fot öfver jordytan eller stundom uedsänktes till ett lika djup utan att vi deraf röna någon käunbar förändring; men dessa ytterligheter hatva sina gränser, ty lika litet som vi kunde lefva om vi förflyttades till en höjd af 30,000 fot med en deraf följande luftförtunning, lika litet kunde vi lefva uti ett sådant djup mot jordens medelpunkt, i fö jd af det tryck, som vi der af luftens tyngd skulle erfura. Häraf synes tydligen att den gudomliga visheten har gifvit oss en sådan plats att ett non plus ultra måste finnas för att oaktadt spekulationens flygt hindra oss från att öfvergitva vär planet och således vara lydiga under de i evighet oföranderliga naturlagarne.