Göteborgsposten – 11 januari 1873, sida 2

dare och rättvisare än dagens giftiga tungor och pennor. Äfven i det ötriga Earopa skall hans bortgång med deltagande nämnas, och hvad : särskilt den skandinaviska Norden beträffarj har den i honom förlorat en vän af dess enhet och en insigtsfull politiker som uppskattade betydelsen af en kraftig stat eller att statsförbund häruppe, mäktigt att i allians med vestmakterna motstå den dubbla tryckningen från Ryssland och det annekteringslystna Preussen. De giktsjuka statsmännen i London vågade ej öppet sluta sig till denna politik, och töljden blet den vi alle känna: den polska resnisgens undertryckande, som skapade förbund mellan Ryssland och Preussen; Danmarks plundring, med Ryssland goda minne; Österrikes deraf följande utskiljande ur Tyskland och — ty denna händelsernas kedjär ödesdiger — i anledning deraf återigen tvekampen mellan Frankrike och Tyskland, som störtade den nu i landeflykten aflidne från Frankrikes tron. Huru dödsposten skall emottagas i Frankrike, är omöjligt att säga. Många skola sörja honom uppriktigt, men i det af partishtningar cöndrade landet skola många ätven uttala sitt ve ötver hans minne. Det bonapartiska partiet skall antagligen känna sig starkare, ty det kan nu uteslutande samla sin verksamhet i arbetet för hans son. Med berättigad nyfikeuhet afvakta vi, om Thiers skall låta denna hänodelse gå tör hans dei onämnd törbi. Många skola döma honom strängt för Decemberstrecket, denna blodsbragd; men minnet at 1871 års Kommunuppror i Paris skall väl bidraga i någon mån till mildrande af det stränga omdömet. Ställvingen för dagen i Frankrike bedömes af Thiers organ ÅB en Public på foljande sätt: Versailles gator voro denna morgon (i måndags) tomma och man träffade ännu så deputerade i närheten at kamrarne. Af dem, som först infunno sig, erfor man dock några upplysningar angående åsigterna inom departementen. . Rörelsen för nationalförsamlingens upplösning är hämwad, tillochmed på de ställen der propagandan erhållit de flesta underskritterna. Men man försakrar oss, att den skall åter börja med den största häftighet, om en ny sörveckling skulle uppstå mellan nationalförsamlingen och verkställande makten, och isynnerhet om tretiomannavtskottet skulle uppgitva föreningen och valja sin ståndpuvkt utanför budskapet. Budskapets redliga och klara politik förstår landet. För öfrigt antyder allt tförsonivg, och man sioner nu endast hos de ultra radikala af yttorsta högern en mot regeringen fieutlig stämning. Dessa skola, säger man, hatva beslutat ut, oaktadt de voraningar som man icke sparar på, genom interpellanoner bringa den romerska frågan vå tribunen. Vi ha skäl att tro, att i denna fråga ingen majoritet skall bildas för att bjuua regeringen spetsen, isynnerbet som bon hyser den sasta viljan att uppratthålla Frankrikes nuvarande politik gentemot Lalien. Tretiomannautskotutets eva berednivg har erhållit ett nytt förslag till förtattring i 20 artiklar, hvars författare är br de Chambran, deputerad af venstra centern. Men det är icke sannolikt, att förslaget kommer att tagas i allvarligt öfvervägande af wetiomannautskottet. Messager de Paris säger, att det franskengelska handelsfordraget slutligen undertecknadesesistl. Lördag och nu endast behöfver ratificering at de engelska och franska parlamenten. Man tror, att det kommer att framläggas för nationalförsamlingen om några dagar. — Vid underhandlingarne om ändring i handelsfördraget mellan Frankrike och andra makter gjorde Slesvig det bestämdaste motståndet mot de töreslagna anordningarne. Underhandlingarne med Belgien och Italien tros dock snart skola vara atslutade. Jules Favre arbetar f. n. på en bok öfver romerska frågan. . De tyska occupationstrupperna i Bains (departem. Vosges) ha förstärkts, derför att under flera dagar några gevärsskott aflossats på det tyska lägret derstädes. Uirikesministern de Remusat ligger sjuk i lunginflammation. Rouher och en del andra bonapartister ha begifvit sig till Chiselhurst. Fe:eRfranRmöt