Göteborgsposten – 10 januari 1873, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. Från Landsorten. En lisatiassånges historia. Vi ha förut ett par gånger i rättegångsafdelningen hatt tillfälle omnämna en lifstidsfånge vid namn Karl Johan Lindberg, hvilken senast låtit tala om sig under benamningen den lame rymmaren. Det torde måhända intressera en eller annan at våra läsare att i ett sammanbang få höra något om den manuen, hvilken för en sensationsromanförfattare skulle kunna blifva en ypperlig hjelte, och vi lemna derföre här efter Nerikes Alleh. följande framställning af hans lefoadssaga: Han är född i Falun 1831, lemnades i sin barndom utan tillsyn och således utan all uppfostran samt råkade alltså tidigt in på brottets hana. Redan som barna dömdes han till ris 2 särskilda gånger och vid tiden för sin korfirmation var han redan mogen till Långholmen. Sedan straffäden var till ända, begick han oafbrutet nya stölder, så att han redan vid 20 års ålder, eller år 1851, var domd till lifstids fångelse. Innan denna dom, af K. M:t afkunnad d. 15 April 1551, bunnit till verkställighet, rymde han ur rättvisans händer och uppehöll sig i Liude, hv rest han, i följd af en tillfällig likhet med en då derstädes boende apotekaredräng vid namn Lars Fredrik Rylander, antog dennes namn och såsom sådan begick stölder i den omfattning, att han, under namn af Lars Fredrik Rylander, äfvenledes tör tredje resan stöld dömdes till lifstids fängelse, hvilket straff han år 1855, men då under sitt verkliga namn, började undergå a4 Warbergs fästning, I fängelset utmärkte sig Lindberg för ordning och arbetsamhet, vann stor skicklighet i snörmakareyrket och benådades d. 11 Juni 1869, då han genom K. M:ts utslag förflyttades till klassen af försvarslöse tångar för att i fyra år hållas till allmänt arbete, så vidt han icke dessförinnan kunde skaffa sig laga försvar-En del af denna tid tillbragte Lindberg å Karlsborgs tästnivg, och der tillstötte en ny omständighet, som förmodligen för alltid afskär möjligheien för friheten. Lindberg blef nemligen dödigt kär. Föremålet för hans ömma läga hette Mathilda Österlund, dotter af en f. d. rättare vid Skyllbergs bruk i Lerbäcks socken, med hvilken han å Karlsborg blifvit bekant och som lofvat att dela ljutt och ledt med honom, helst der borta i Amerika, dit nu Lindbergs håg stod. Längtan efter detta paradis förmådde Lindberg att en vacker natt i November månad 1871 rymma frän Karlsborg. Man skulle trott, att kärleken drifvit Lindberg att söka reda på sin brud, som då bodde vid Skyllberg, men kärleken till andras egendom tyckes ha varit större än till Mathilda, ty under denna fribetstid var det, som hästen med åtföljande vagn och sele bortstals i Rastorp, fastän