måtte vara hårdhjertad som ej tänkt på dot! Var jag någonsin tomhändt då jag for att helsa på henue under den tid då hon var i skolan? Kyrkogården var ej så särdeles vacker, men lugn och högtidlig. Der funnos inga ståtliga monumenter af modern stil, men här och der en graf inom ett landtligt staket eller med en mossbeklädd grafsten, på hvilken inskriptionen ej utan möda kunde läsas. Platsens behag utgjordes af dess utomordentliga lugn. Kyrkogården låg på en kulle, från hvilken man hade utsigt öfver ett vidsträckt landskap, och långt i fjerran kunde konturerna af en stad helt otydligt skönjas. Richard Redmayne hittade vägen till grafstenen. Var ej hvarje detalj af denna lugna scen liksom inbränd i hans hjerna? Ingen menniska sågs till på kyrkogården, men på granitblocket låg en krans af hvita liljor, så friska som om de för blott en minut sedan blifvit ditlagda. Richard Redmayne gick tillbaka till porten, derifrån började han vandra hit och dit bland grafvarne. Hvem kunde det vara som förde friska blommor till hennes graf, hvem — utom den man som bragt henne om lifvet? — Han har varit här, sade landtbrukaren för sig sjelf, är här kanhända fortfarande, gömd någonstädes. Oh Gud, om jag blott finge möta honom på denna plats, vid hennes graf! Det tycks vara den mest passande plats der vi båda kunna komma ansigte mot ansigte, och om vi mötas här tror jag att jag skall strypa hanom.