— er W—L—W— D nessigt: konkurrens om tillåtelse att anlägga ernvåägar. Ett sådant fall bar redan egt rum, och flera dylika torde ej uteblifva om den rika capitaltillgängen bibehåller sig. Både kapten Nimb och grefve Sixten Sparre hafva, men hvar för sig, ansökt hos norska regeringen om koncession å en jernväg från Kristiania, öfver Frederikshald till rikegränsen (Högen) eller den s. k. Smaalenenesbanan. Men hr Nimbs ansökan inkom först. Då tänkte grefve Sparre, likasom Hobergs-gubben, ingalunda vill jag vara den sämste — och så begärde han hos svenska regeringen koncession å en jernväg, som skall utgöra en fortsättning af den förra, nemligen från Högen genom Dalsland till Wenersborg eller någon punkt på WenersborgUddevalla-banan. I brådskan bar dock grefve Sparre affattat den sistnämnda ansökningen på sju rader, och den tycker styrelsen öfver vägoch vattenbyggnader vara alldeles för kort, och denna åsigt är utan tvifvel fullkomligt riktig, isynnerhet om man tager den ifrågavarando vägens längd till mätare för ansökningens. Grefve Sparre har förmodligen tyckt som så att för honom var det hufvudsak att komma före alla andra och så skref han sin ansökan kort, uttryckte sig i en detalj lite otydligt — kanske egentligen diplomatiskt — dock icke otydligare än att hans syftemål ganska lätt kan fattas, och det bör för öfrigt ej bli svårt för honom att åstadkomma en supplementaransökan, med hvilken både i afseende på längd, bredd och omständlighet vägoch vattenbyggnadsstyrelsen till och med bör bli belåten. Emellertid ha de begge täflande redan i första löpningen mött ett svårt hinder. Norska regeringen lärer vara betänkt på att till Storthinget hemställa om icke Smaalenenesbanan bör byggas på statens bekostnad, och i anledning häraf torde möjligen vår regering af grannlagenhetsskäl låta grefve Sparres koncessionsansökan om Dalslands banan hvila, tills Storthinget yttrat sig rörande den andra banan. Om det nu blir så som en svensk tidning, hvilken är djupt inne i den norska oppositionens planer, profeterat, nemligen att Storthinget skall förkasta allt, eller nästan allt hvad ministören Stang föreslår — och det torde kapten Nimb och grefve Sparre gemensamt anse vittna om hög statsmannavishet — så torde nämnde herrar redan i vår kunna återupptaga den nu atbrutna täfligen om koncession. De sägas begge ha mycket stytva kapitalister bakom sig när det gäller att bygga. Kapten Nimb stöder sig först och framst på dauska kammarrådet Emil Jonas, nu bosatt i Berim, hvilken noga känner till och ived har fattat synnerlig välvilja för de törenade rikena sedan han förliden sommar såsom mentor for Stangenska resesällskapet gjorde en tur igenom Sverge och Norge; och han lärer dessutom, 1 fall så behöfs, kunna påräkna andra kapitalisters i Berlin medverkan. — Gretve Sparre åter lärer stöda sig på der grosse ReichsContinental-eisenbahn-Gesellschatt i Berlin, i hvilket stora kapitalister äro intresserade. Jag har velat omnämna allt detta egeniligen för att framhålla att det fattiga Svergenumera äfven i utlandet anses som ett land med stora resurser för hvilkas tillgodogörande det kan väl löna sig att nedlägga stora kapitaler. För de inhemska kapitalerna torde i alla fall användning icke saknas. Troligen ha ganska många, som under de senare åren läst Nya Dagligt Allehanda redan länge saknat de spirituella korrespondenserna som litteratören Renholm till nämnde tidning hemsände först från Spanien sedan från Paris, och förmodligen har man alltjemt hoppats att hr Renholms eleganta penna åter skulle bli synlig i tidningen. Men med detta hopp torde det nu vara slut. Hr Renholm, nu bosatt på allvar i Paris, har der egnat sig åt en annan verksamhet, litterär äfven den, men i en ny genre. Han har vid rue Så IIonor, N:r 243 etablerat ett utmärkt väl och elegant anordnadt Bibliotheque Catholique, abonnement de Lecture. I ew litografieradt avertissement på franska, hvilket en vän i Paris nyligen tillsändt mig, meddelas följande (i öfversätining): Ilerr Renholm öppnar i dessa dagar ett katolskt bibliotek, jemte bokhandel, under beskydd af damerna i sällskapet S:t Michaels komite. . Katolska familjer kunna der för betydligt lägre pris än i andra dylika etablissementer, begagna sig af hemlån och vara förvissade om att der finnes ett rikt urval at undervisande och lockande böcker, utan att af dessa behöfva befara något menligt för sina barns religiösa tro och sedlighetskänsla. Ett hemlån kostar för år 12 francs för dem som icke tillhöra sällskapet S:t Michael, men för dessa 5 francs. Med 6 eäres tillökning i afgitten erhåller man rättighet att uttaga två volymer på en gång. På samma ställe finnes en uteslutande katoisk I ta me — 25 Fr rr Mm —o? OL HH ———.:?z——— — LÖ —