Göteborgsposten – 8 januari 1873, sida 1

Vedergällningen). Roman af mrss M. E. Braddon. (Öfvers. från Engelskan). Bittra minnen! Kan en menniska som fått göra en så nära bekantskap med döden någonsin mera bli fullkomligt lycklig? Richard Redmayne hade öfverlefvat bitterheten af derna sorg, men ej sorgen sjelf. Tio år efter denna rysliga dag, då han hade sin vackra unga dotter vid sin sida och älskade henne af hela sitt hjerta, var minnet af den förlust han lidit lika lifligt i hans själ som det varit första veckan efter förlusten. Och nu då Grace var borta, glömde han de lugna år som förflutit mellan dessa hans trå stora sorger. Det förekom honom nästan som om en vredgad gudomlighet i ett enda drag sopat bort allt hvad som utgjorde hans glädje, hans förhoppning och lemnat honom öfvergifven och tröstlös. Om han egde någon dygd så var det en Jobs. Han förbannade ej Gud och dog. Han lefde; men han lefde för att nära en plan, hvilken kanbända var värre än sjelfmordets förtvislade synd. Han lefde i hopp att ödet skulle öra hang barns svekfulle älskare i hans händer — en 2) Fortzi fr, N:o 4.