Göteborgsposten – 8 januari 1873, sida 1

kom från en sådan promenad, hvilka ord väckte den djupaste bestörtning hos den stackars qvinnan. — Det är någonting besynnerligt med Richard Redmayne, sade hon till sin man. Jag tror ej ott han varit riktig i hufvudet, den steckars karlen, allt sedan han förlorade sin dotter. Han var i England och hade kommit tillbaka för att finna den man som bragt olycka öfver hans dotters hufvud, men hittills hado han gjort föga derför. Han begaf sig till mr Smootheys kontor, lät skicka efter mr Rendel, spanaren, och erbjöd denne herre hvad han ville ha, blott han kunde finna rätt på den man som vid ett tillfälle kallat sig ÅWelgry och vid ett annat Wulsh!. Han påyrkade detta med en så febersktig ifver att mr Rendel, som alldeles icke såg någon utväg för sig att göra denna upptäckt, af rent medlidande låtsade sig hysa något hopp. — Men det blir ett ganska svårt företag, sade han derefter. Ni inser väl att jag ej har ringaste ledtråd att gå efter. Mannen hyr ett möbleradt hus vid Highgate, afstår derifrån, betalar kontant allt hvad han är skyldig och försvinner. Jag har ingen fotografi af mannen, ingen kännedom om haus yrke, avtecedentia eller någonting. Ni vill allt detta oaktadt att jag skall peka ut honom bland hela den massa af menniskor som finnes i denna stad, törutsatt att han bor här hvilket alldeles icke är gifvet. Richard Redmayne satt och lyssnade på dessa argumenter med dyster min, (Forts.)