Göteborgsposten – 7 januari 1873, sida 1

lig karl. Hvarken Francis eller hans syster talade mycket om honom. Kom nu ihåg, Hubert, att jag fäster stor vigt vid detta bosök, och jag hoppas att du ej skall sätta dig emot min önskan. — Jag tror att det är sällan som jag motsätter mig någon förståndig önskan af dig. Men det är knappt värdt ett vi i början af Juni bestämma oss för hvad vi skola göra i slutet af Augusti. Nu måste jag gå och tala med gamle Shepeskinn. Vill du ej sjunga litet, Augusta? — På det de der lärda herrarne skola tala så mycket högljuddare! Men jag skall spela, om du så vill, Bäste Weston, gå efter ett nothäfte af Mendelssohn — det der i marockinsbandet. Weston hemtade nothäftet och stod sedan vid sin kusins sida under det hon spelade, vändande bladen och samtalande med henno under pauserna. Han gjorde en mängd frågor rörande Kingsbury och den gamle landtgård der Huhert uppehållit sig samt tycktes särdeles intresserad för denna period af mr Hareross lif. — Det skulle ej förvåna mig om något mystiskt stode i förening med hans vistelse på landet, sade Weston Vallory för sig sjelf under hemresan. Iarcross såg något förlägen ut då jag framkastade anmärkningen om möjligheten af en landtlig kurtis. Min tro är att en man som ej fyllt sina fyrtio icke gerna uppehåller sig i sex långa veckor på en tråkig landtgård utan att ha något starkare motiv dertill än begäret efter frisk luft och färska ägg. Och jag kommer ihåg huru ovanligt sluten min vän var rörande sin vistelse på landet, då jag dagen efter hans