Göteborgsposten – 3 januari 1873, sida 1

— Jag skulle ej ha låtit henne dö, sade hen för sig sjelf. Jog skullo ha gjort hennes lif så gladt och lyckligt. Hvilken herrlig blomma det var som jag hade i min hand, och dock kastade jag henno ifran mig! Men oh, min Gud! huru kunde jag väl drömma om att jag skulle döda henne? Huru kunde jag ana att hon skulle vara af så mycket ömtåligare natur än andra qvinnor? Mrs Harcross kom tillbaka från Mungalov kort efter bröllopet, mycket belåten med sin resa. Det hölls en liten middagsbjudning hos mr Harcross samma afton för några framstående lagkarlar, hvilka mr Hareross brukade på det sättet hedra, Weston var der i sin egenskap af kusin och vän i huset, och för honom och sin man framställde mrs Hareross en liflig skildring om den intressanta vigselceremonien, under det gästerna voro upptagna af någon dispyt sinsemellan. — Georgina såg högst älsklig ut, sade mrs Hareross, men bland brudtärnorna fanns ingen enda vacker mer än sir Francis Clevedons syster. Ni borde göra bekantskap med henne, Weston; det vore utan tvifvel ett förträffligt parti. — Tillåt att jag ber er afstå från alla välvilliga afsigter för, min räkning i den riktningen, Augusta, svarade mr Weston Vallory. Jag är ej å prendre. — Hvilken olycka för miss Clevedon! inföll mr Harcross. Bröllopet var således lyckadt, Augusta? Detta var det första tillfälle som man och hustru haft att samtala med hvarandra, sedan Augusta anlände från