Göteborgsposten – 3 januari 1873, sida 1

— Fru Anna Dorothea IIoImqvist, f. Kihlström, 68 är, 25 Dec., Karlskrona. — Timmermannen Adolf Nilsson, 65 år, 27 Dec., Malmö. Från Norge. (Bref till Göteborgs-Posten.) Kristiania d. 27 December 1872. Innehåll: Kristiania Konstförening. — Några strödda anmärkningar om den norska konsten och de norska konstnärerna. — Norska bildhuggare och deras större arbeten. — En ny expedition till Spetsbergen. — Ett fackeltåg för skalden Bjornson. — En tafla vunnen af kung Carl. Kristiania Konstförening, som stiftades år 1836, hade vid Jultiden sin vanliga årssammankomst, hvarvid redogjordes för dess verksamhet under årets lopp och utlottning af de samlade konstsakerna försiggick. Konstföeningen omfattas med stort intresse och går beständigt tramåt, dess årliga inkomst är nu 23,000 rår sv., deraf dock endast 18,000 rdr disponeras till inköp af konstverk, återstoden användes till hushyra och aflöningar. På de senare åren ha äfven konstföreningar blitvit upprättade i Drammen, Frederikshald, Kristiansand, Stavanger, Bergen och Throndhjem, hvarigenom konstföreningarne i Norge skaffa konstnärerna beställningar för 40å 50,000 rdr sv. om året. Förr i verlden var det en sorglig lott att vara norsk konstnär; men med det stigande konstsinne, som isynnerhet konstföreningarne ha utbredt samt med det tilltagande nationalvälstäåndet, har privatmännens intresse för anskaffandet af taflor blifvit väckt och nästan hvarje tafla af något värde, som utställes, finner snart sin köpare. Under det att det fordom var en källa till sorg för föräldrarne, då deras söner valde konstnärsbanan, är det intet tvifvel om att den framåtsträfvande norske konstnären nu för tiden, till och med om han icke är en talang af första ordningen, likväl med lätthet skall finna sin utkomst. Den norska konstnärscliquen består af omkring 450 personer, hvaribland 5 eller 6 damer. Om man undantager historiemålningev, äro alla de öfriga konstarterna väl representerade, företrädesvis landskapsmälningen: vi ha sålunda i Bennetter och Boll två raska marinmålare. Bennetter har sedan är 1848 lefvat i Paris, men kom sistl. år tillbaka till Norge för att på dess vestkust upptaga skizrer af de fjordar, hvarest våra gamla kungar och vikingar hållit sina sjöslag samt för att i våra musåer studera deras vapen, klädedrägter, fartyg m. fl. fornlemningar. Han har nyligen återvändt till sin atelier i Paris för att uttöra dessa idcer på duken och väntar sig isynnerhet att få afsättning på England. En förträfflig djurmålare ega vi i Sigwald Dahl, son af vår äldste konstnär, pros. Dahl i Dresden. Vackra kustlandskap målas at prof. Gudo och Amaldus Nielsen; prot. Tidemands genrestycken ha vunnit europeisk ryktbarhet; bland landskapsmälarne är Morten Miller bekant och isynnerhet äro hans solbelysta furuskogar utomordentligt vackra. Bland norska målare, hvilka synas ha en mycket löftesrik framtid nämnas: bergensaren Askevold, som målar kreatur och bondflickor på sätern uppe bland högfjellen med stämning och poesi; han säges för närvarande ha beställningar för 12,000 rdr sv.; dernäst Munthe, hvars vinteroch höststycken börja att ådraga sig sådan uppmärksamhet i utlandet, att han anses ha emottagit beställningar, uppgående ända till 20,000 rdr sv. Prof. Gudes inkomster anslås till 40,000 rdr sv. om året; han är f. n. styresman för målare-akademien i Karlsruhe och har i flera år arbetat på beställningar för kejsarens af Österrike räkning, till Wienergalleriet en serie skildringar ÅFråän sjöarne i Baiern till 8000 rdr st. Dessa etora målningar sägas bilda glanspunkten i Gudes konstnärslif. Bodom, Thurmann och Wexelsen förtjena äfven att hedrande omnämnas bland våra landskapsmålare. Bergensaren Bjo utmärker sig som blomsteroch stillebens-målare; han uppehöll sig i många år i Paris och studerade under Gnönlund. Prof. Tidemand, hvars bekanta stora genrestycken: augianerne, Fanatikerne, Tvekampen, Björnjägaren m. fl. af tyska kritici betecknade som obenbrtige med historiemålningar samt prof. Gude äro nog de enda norska konstnärer, som vunnit europeisk ryktbarhet, men vi nödgas tyvärr säga om dem, att i samma mån, som de skörda beröm i utlandet, i samma mån äro de förlorade för sitt fattiga fädernesland, hvilket ej längre har råd att inköpa deras arbeten. At Tidemand har vår konstförening ej på många är egt någon tafla; Gudo är deremot valvillig nog att fortfarande skicka oss ———