Göteborgsposten – 3 januari 1873, sida 1

jernvägsstationen — alldelcs lagom för att hinna kläda sig till middagen. — Allt var utmärkt, IIubert. Den der kyrkan i Kingsbury är den tickaste plats man kan tänka sig; ett mästerverk af landtlig arkitektur, beläget i en förtjusande trakt. Du talade ej med hälften så stor entusiasm derom som det förtjenade, då du skref till mig derbortifrån; men också fordras ej litet för att uppväcka entusiasm hos dig. — Huru! känner ni till den trakten? frågade Weston. — Ja, det var nära Kingsbury som Hubert fann den gamla landtgården, der han återställde sin helsa för tre år sedan, svarade Augusta. Jag såg efter i ett af dina bref, Hubert, oeh upptäckte namnet på stiilllet, fortfor Auogasta vänd till sin man. Det hette Brierwood. Jag lät den snälle gamle örversten köra mig dit för att bese det i går på eftermiddagen. Ett sådant sömnigt gammalt ställe och med en luft som är alldeles outhärdlig. Jag förmodar att folket emigrerat, såsom du trodde. — Frågade du? yttrade mr Harcross med en fullkomligt likgiltig min; hans praktik såsom lagkarl hade gjort honom till en fullständig aktör. — Nej. Jag hade ej tid dertill. Vi måste passera en mängd svåra och krokiga vägar för att komma till ditt romantiska Brierwood, och vi voro rädda att komma för sent till middagen, åtminstone visade öfversten tydligen en sådan fruktan. Jag visade mig derföre ej enträgen, ehuru jag bra gerna skulle ha velat se det inre af det