Göteborgsposten – 30 december 1873, sida 2

— Jag har ofta nog blifvit förlägen då mina vänner gjort mig några frågor om hans slägtingar, om han tillhörde familjen Walgrave af Cheshire eller Walgrave af IIalley, sade hon för sig sjelf. Huru brydsamt skall det ej hädanefter bli då sådana frågor ställas till mig. Walgrave Harcross fortfor ett gå framåt på sin bana och lät ingenting märkas. Han hade framgång i allt. Män som redan vunnit utmärkelser såsom lagkarlar rådfrågade honom och erkände att inom den gren af lagfarenheten som han valt vore han oupphinnolig. Men den klyfta som alltid förefunnits mellan honom och hans hustru vidgades hädanefter ännu mera. I alla deras samtal förefanns ett visst tvång. Huberts sätt var på en gång kallt och undfallande. Augusta visade sig sorgbunden i hemmet och sado sig ständigt lida af hufvudvärk. Det inre af detta ståtliga hus vid Mastodoncrescent hade derföre föga glädje att bjuda på, då inga gäster funnos der för hvilka mr och mrs Harcross behöfde lägga sina sällskepsgåfvor i dagen. Men de båda makarne grälade aldrig; i det afseendet kunde Augusta med en viss stolthet lyckönska sig. — Jog har aldrig grälat med min man, sade hon för sig sjelf, ej ens den förskräckliga qvällen då han med vett och vilja förolämpade mig. Mrs Harcross och Georgie Davenant hunno att bli intima vänner under den period som förflöt mellan deras första bekantskap och den sistnämnda unga damens giftermål. Georgie hyste en entusiastisk beundran för allt skönt, och Augustas kalla men enligt skönhetstypen fullkomliga