Göteborgsposten – 27 december 1872, sida 1

Sällskapet hade varit något tråkigt kanhända, men han hade varit källan till och medelpunkten för det intresse som lifvat det. Framgång inom sällskapslifvet var ett af de pris han föresatt sig att vinna eller snarare ett slags tillbehör till hans ställning i samhället. Han hade ingenting bättre att eftersträfva, med undantag deraf att han väl ännu kunde komma några steg högre upp på den stege uppför hvilken han allt ifrån sin ungdom, säkert om ock till en början låvgsamt, stigit. Skalle han också blifva lordkansler, kunde lifvet gifva honom föga mer än han nu hade. Han hade all anledning att vara nöjd. XXVI. Vill du komma in i mitt rum, så att jeg får tala med dig några ögonblick innan du går upp, Hubert; jag vill göra dig en fråga. Mrs Harcross framställde denna begäran på tröskeln till sitt lilla enskilda arbetsrum just då hennes man skulle begifva sig upp till sitt toiletterum. — Jag står till din tjenst, bästa Augusta. Detta är just den tid på avällen då jag har minsta möjliga benägenhet för sömn.. Hvad är det fråga om? En ny middagsbjudning här hemma för sir Thomas Heavitrees räkning? Jag kunde väl tro att du funderade på något i åkdovet, eftersom du var så ovanligt tyst. Du talade ej ens om lady Heavitrees egendomliga drägt, hvilken jag verkligen trodde skulle uppväcka ditt löje.