Göteborgsposten – 27 december 1872, sida 1

Vedergällningen). Roman af mrs M. E. Braddon. (Ötvers från Engelskan). anm — Jag är mycket glad öfver att vi kunde komma, bästa Julia. Hubert deltog i en vigtig komitå på eftermiddagen, och jag var rädd att han skulle känna sig för myeket uttröttad för att kunna dinera ute. — En sådan märkvärdig man han är; ellting tager han så kallt. Jsg skulle knappt tro att han vet hvad ansträngning vill säga. Men ni ser ej rätt kry ut i afton, Augusta. Jag märkte det redan under middagen. Jsg har aldrig sett er så blek förr. — Det är säkert färgen på min klädning som förorsakar blekheten — en något gammalmodig färg, eller hur? Jag sade Bouffante det, men hon ville nödvändigt att jag skulle taga den. — Er drägt är förtjusande, bästa Augusta, nu såsom alltid. Men ni ser verkligen ej rätt frisk ut. Med dessa och många andra uttryck af sympati skildes de båda väninnorna åt, och mrs Harcross gick åtföljd af Hubert, som kände sig temligen belåten med sin afton, C0) Forte: ir. N:o 301.