Göteborgsposten – 27 december 1872, sida 1

den säger: Vi äro i försynens händer. Jag skulle verkligen anse det som en stor förlust om han lemnade oss. — Då du anser dig ha talat tillräckligt mycket nonsens, Hubert, skall jag bli glad öfver att få tala om allvarsamma ämnen. — Nå, min bästa Augusta, låt höra hvad du har för en allvarsam sak att omtala och hvarföre du sitter och stirrar på mig så fasligt allvarsamt? Det var någonting i hans hustrus ansigte som han aldrig sett der förr — någonting som kom hans hjerta att klappa litet hastigare än vanligt — någonting som förde hans tankar tillbaka till en viss fasansfull dag i hans lif, den dag då Grace Redmayne nedföll död vid hans fötter. — Kommer du ihåg den dag då jag besökte dig i dina privata rum, Hubert? — Visserligen; jag kommer ihåg att du en eftermiddag kom till Temple i något vigtigt ärende. Ditt besök var ej någon särdeles märkvärdig händelse; naturligtvis äro mina rum alltid öppna för dig. — Jag såg en målniog der — ett porträtt — som du sade mig var ett porträtt af din mor. — Ja, jag kommer ihåg att du fäste uppmärksamhet vid min mors porträtt. Hvad mer? — Det är således verkligen din mors porträtt, Hubert ? frågade hans hustru mycket allvarligt. Det är ej en tillfällig likhet med någon annan, med någon på hvilken du kunde ha trott att jag skulle vara svartsjuk? Du bedrog mig ej? ten