Göteborgsposten – 24 december 1872, sida 2

ständet i den sattiga familj, som hen på qvällen ernade besöka. Här var ett godt tillfälle för den unga flickan att lära känna armodet och visa henne, huru den bättre lottade kan med för honom ringa medel afbjelpa nöd och göra stor glädje, der förtviflan är nära att inträda. Den unga fliekan bad sin mamma att få gå ut och taga Anna med aig, hvilket afven beviljades. Anna, som kände hvad det fattiga huset tarfvade. medtog en stor korg, och sedan flera lätt tillagade matvaror blifvit köpta äfvensom några barnleksaker, styrdes deras våg till den fattiga familjens bostad. anna hade fått en tyngre börda än hon förut burit, men tanken då den gladje denna skulle åstadkomma styrkte hennes krafter. Med denna börda var det de inträdde i armodets boning. Här var snyggt, men att fattigdomen var stor, det kunde läsas på de magra och bleka ansigten, som mätte blicken. Sedan den ädla flickan vånligt helsat de arma menniskorna, sade hon: Jag bar af Anna hört, att nöden länge gågtat här, ätvensom att den ej kommit som en följd af dåliga handlingar, och jag har derföre kommit för att gifva eder en liten hjelp i edra bekymmer, men med vikor, att I ej omtalen min handliog. (Den har likväl blifvit bekant. — Ju mera hon det förbjöd, destomer förkunnade de det). Hon ville låta lära sig af dessa Guds ord: När du gifver allmosa, låt ej din högra hand veta, hvad den venstra gör. — Lät ej stöta i basun för dig. — Det du gör i löndom, skall din fader vedergälla dig uppenbarliga. Hon framtog sedan ur den medförda korgen matvarorna och gaf mor Elin; barnen fingo mottaga de till dem köpta leksakerna, som hos dem ästadkomma den största glädje. De små vaxljusen brunno i granen, och för att öka denna belvsnins. frametäll