Göteborgsposten – 24 december 1872, sida 1

:0:AAOf————— — — — arbetade äfven för främmande och ville så mycket som möjligt var bidraga till deras gemensamma utkomst. Så lefde detta par lyckligt och gjorde, i förhållande till sina inkomster, icke obetydliga besparingar för framtiden. Deras bekanta högaktade dem för deras ordentlighet och sparsamhet, men gjorde ofta en anmärkning att de ville snåla ihop för att blifra förmögna. Denna anmärkning hade endast sin grund deri, att man ej ansåg dem ofta nog spatsera i allserna, resa till skärgården, besöka teatern, o. s. v. hemmet vero de kanske frikostigare än deras likar, åtminstone voro de ömhjertade mot de nödlidande. Då de under sommaren ville ut i Guds fria natur, gingo de till fotz och medtogo trån hemmet hvad de behöfde till förtäring; mannen länte goda böcker ock läste högt ur dem för hustrun under det hon arbetade de långa qvällarne, och detta funno de för sig mera angenämt än dyrköpta nöjen utom hus. Med kläder vore de särdeles sparsamma; hustrun sydde sina klädningar enkelt och brydde sig ej om modejournalens gyckelbilder; under medets vexlingar hände dock någon gång att äfven hennes kläder vero moderna, det var då journalen lärde enkelhec. I flere år var lyckan dem särdeles berägen. Mannen hade goda förtjenster och tackade ofta Gud för denna ovärderliga gåtva. Han knnde ännu, oaktadt familjen efter flera år blifvit tillökt, göra besparingar, men hustrun kunde nu ej mera förtjena penningar såsom under de första åren af deras sammanraro, emedan hon hade flera barn att sköta. Dessa höll bon snygga och lärde dem tidigt deltaga i göremålen; hon hembar och lagade mat samt sydde allt hvad huset tarfrade, och sålunda var demna familj valbergad och lycklig. Men sorgens dag, som ingen väntar, skulle äfven komma hit. Mannen hade en dag under an