Göteborgsposten – 24 december 1872, sida 1

Den sanna Julglädjen. Skizz af 4 J. Uti en ytterst ringa boning i en af Göteborgs förstäder bodde en familj, som mer än de flesta fått erfara lyckans vexlingar; än var den välbergad Bom få af sina likar, än djupare än desamma hemfallen åt nöd och brist. Fadern och modern i denna familj hade för omkring tjugo år sedan fästat sig för hvarandra, sedan de under flera år varit bekanta. Bekautskapen hade skett vid ett tillfälle då den unge mannen utförde något arbete i det hus, der den unga Elin tjente; han hade då vid flera tillfälle bemärkt hennes arbetsförmåga ech derjemte ivtagits af hennes fägring. Han hade likaledes fått veta, att hon genomgått många frestelser på detta ställe och med förakt tillbakavisat alla lockelser af husets ungherrar. Som det unga fästefolkets anspråk ej voro stora, hade de snart ssmmansparat hvad som behöfdes till ett tarfligt bo, och Elin uppsade sig nu till afflyttning ur tjensten. Frun lofvade henne att bekosta bröllopet oeh gifva henne hvarjehanda till hennes nya hem. Då sönerna i huset fingo veta, att deras moder gifvit dessa löften, sökte de att öfrertala henne att icke gifra Elin något alls, emedan som de sade, hon förtalat sin matmor. Ehuru frun ej riktigt ville tro. detta, beslöt hon sig dock för att återtaga sitt löfte så till vida, att blott bekosta deras bröllop. De unga hade nu erhållit kyrkans välsignelse till sin förening och börjage sin gomensamma bana under goda framtidsutsigter. Den unge mannen var en kraftig, skicklig, ordentlig och sparsam arbetare, och hans unga maka motsvarade alla anspråk på en duglig qvinna, ty hon skötte icke endast sitt hus väl och till sin makes fullkomliga tillfredsställelse, utan