från Utlandet. Eudast dansk post anlände i går, så att vi sakna närmare underrättelser angående dels förhandlingarre i Versailles och dels förhällandenas utveckling i Preussen. Från Berlin telegraferas likväl till de danska bladen, att krigsministern Rooa har täta öfverläggningar med Bismarck, hvaraf synes att uppgitten om Roons bortresa och aiskedstagande icke bekrästar Big. Deremot framgår deraf, att Roon verkligen kommer att bli ministerpresident inom preussiska ministerrådet — tillsvidare. Ty det är väl naturligt, stt om det är sannt, att Roon i själ och hjerta hyllar sig till det konservativa partiet inom Horrehuset och att Bismarck deremot vill ha bort den gamla feoåslismen och omkonstruera hela denna kammare; vidare att Roon håller på det gamla Preussons ejeliständighet, men Bismarck vill dess uppgående i Tyskland — så skall tillståndet i längden bli odrägligt för kejsarenkonungen Wilhelm I Uan måste nemligen i så fall drifva åt ett båll med Bismarck, men göra motstånd häromot med v. Roon. Då slutligen denna dualism blifvit ohållbar, skall Wilhelm nödgas träffa sitt val. Det är naturligt, att starka krafter skola sättas i rörelse och ränker at mångfaldig art drifva sitt spel för att stämma kejsaren-konungen för den eller den saken, och kampen skall bli stark, bitter. Allt såframt det verkligen förhåller sig så, stt Bismarck vill Preussens uppgående i Tyskland — en tro som hittills endast hvilar på lösa antaganden, ehvru äfven ban förr eller senare måste stå vid den afgörande vändpunkten och välja. Slällningen i Preuscen vinner emellertid allt mera i intresse.