Göteborgsposten – 14 december 1872, sida 1

mAmAi LLELEU D på konstproduktioner af första rang. — — — Uppträdandet af de blonda sängerskornå, hvitklädda me blått skärp och gula rosetter — nationalfärgerna — sjorde ett intryck af älskrärd anspräkslöshet. Genom sin sång vunno de med ens ähörarnes bevågenhet i hög grad. Man tröttnade ej att skänka dem sitt bifall, man ropade fram dem, man begärde dacapo. Rösterna klinga herrligt: klar och sympatetisk sopranen, nästan väldig kontra-alten, mellanstämmorna fylliga och vackra. Deras sångfärdighet är mycket betydande, de svåraste tonfigurer sjungas i hastigaste tempo med en precision, som är beurdransvärd. Renheten i tonen är alltid upprätthållen, ensemblen alldeles mästerlig. Ett så ypperligt, mjukt och dock så klangfullt piano kan man aldrig få höra mera fulländadt. Damerna sjöngo blott på svenska språket. Mest af alla numren anslog A. Södermans Brollopsmarschmed dess lika så karakteristiskt tänkta som utförda uppmaning till spelmannen, hvilken vi tyskar också förstodo: spel opp, spel opp! Rättelse. Bland de i gårdagens N:o uppräknade valen af ledamöter inom stadens särskilda styrelser står under rubriken Drätselkammaren, att till suppleanter för 1873 valdes: hrr C. W. Drakenberg, L. G. Bratt och Fr. Almån, hvilket härmed rättas till: hrr L. G. Bratt, Eskil Fåhrous och Fr. Almån. Åsne Er