Göteborgsposten – 12 december 1872, sida 2

SN — — 2 HINNCSNHHNSH Ot)NÄIO SS 2 noen af porträttet reste hon sig plötsligt upp med ett utrop af förvåning. — Weston! utropade hon, vet ni hvad det är? — Ett förtjusande porträtt af en förtjusande qvinna, utan tvifvel, svarade han likgiltigt utan att bry sig om sin kusins förvåning. — Ni har varit i Huberts enskilda rum, eller hur? frågade hon i skarp ton. — Ja, tre eller fyra gånger. Mr Harcross har ej visat sig uppskatta mina besök så högt, att jag deraf föranledts oftare upprepa dem. — Men ni har varit der och ni måste känna till detta porträtt! — Jag kan på min ära ej fatta i hvad sammanhang det ena står med det andra. — Nonsens, Weston. Det finnes endast en talla i Huberts rum, porträttet öfver kaminen, och det här är ån kopia deraf. — Nå minsann! utropade Weston i den naturligaste on af förvåning. Ja, nu kommer jag verkligen ihåg att let fanns ett rätt anslående porträtt i Huberts rum ; men let hade jag alldeles förgätit. I alla fall hade jag en lunkel föreställning om att jag förut sett ansigtet, då jag ann det i en gammal samling af porträtter hos Tombs. Jo, det är ett porträtt af mrs Mostyn, aktrisen, rätt mycket omtalad i fordna tider; men ni är för ung för att ha hört talas om henne,