Göteborgsposten – 12 december 1872, sida 2

En viss oro är åter märkbar på de större europeiska börserna; densamma börjar nästan bli konstant, hvilket väl icke heller är underligt, då man betänker hvilken svindelartad öfvorspekulation som nu en tid rådt inom affärslifvets alla riktningar. Glädjen öfver den engelska bankens nedsättning af sitt diskonto blef icke långvarig, ty denna nedsättning hade icke väl gjorts, förrän tyska regeringen genast begagnade sig at tillfället att på ett bräde uppköpa en half million pund i guld, hvilket ingaf fruktan att Tyskland skulle uppsluka all guldtilltörseln för sin utmyntning af de nya guldpenningarne. Engelska bankens reservbehållning har, sedan diskontot nedsatts, omedelbart minskats i en betänklig grad, under det att samtidigt en större efterfrågning efter penningar yppat sig i marknaden. Det kan numera icke vara fråga om en ytterligare nedsättning i diskontot i engelska banken. Å de tyska börserna råder en verklig misstämning, äfven framkallad af deras stora svätvande hausseförbindelser och af penningeknapphet, hvilken till en del framkallats genom de betydande belopp för franska regeringens räkning, som förföllo till betalning d. 9 d:s, hvilka penningar börserna hittills begagnat till börsspel, men som nu dragas derifrån. Ätven inbetalningarne till de många nybildade aktiebolagen och till utvidgando af de gamla ställa stränga fordringar på penningmarknaden. Oredan skall ej minskas deraf, att preussiska banken visserligon beslutat icke höja sitt diskonto, men deremot uppställt den grundsatsen att vilja mera än hittills reservera bankens tillgångar för den rätta bankaffären, hvarför den kommer att visa sig mera noggrann i afseende på vexlar från firmor, som stå i förbindelse med nya företag. Är den länge väntade, af svindeln nödvändiggjorda krisen i Tyskland nu i antågande? Skall den uteblifva äfven annorstädes?