Råttegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Upprepade tjusverler. Arbetskarlen Johan Frithiof Niklasson hade hos detektira polisen anmält att han d. 29 sistl. November ur en garderob till sin bostad i huset nr 6 vid Vestra Skansgatan i Haga blifvit bestulen Jpa en doffelöfverrock värd 20 rdr. Såsom misstänkt för denna stöld anhölls härstädes d. 3 d:s för första resan stöld straffade qvinspersonen Karin Andersson, hvilken vid anhållandet äfven befanns innehafva 4 under sistl. November månad af pantlänaren S. Cederström vid Kaserntorget utgifna pantqvitton å diverse klädespersedlar belånade för tillsammans 21 rdr 70 öre samt 3 under samma månad af pantlänaren E. Andersson, n:r 31 Stampgatan, utgifna pantqvitton å åtskilliga linnekläder m. m. belånade för tillsammans 9 rdr 50 öre. Tillföljd af de namn och märken, som funnos å de flesta af dessa linnekläder äfvensom af andra omständigheter misstänktes Karin Andersson genast för att på oärligt sätt ba ätkommit de saker hon sålunda under sistl. November månad pantsatt. Vid gjorda efterforskningar funnos äfven samtliga egarner till det pantsatta, hvaraf största delen blifvit lemnadt i hennes vård till tvättning. Utt par af målsegarne hade redan i början af förra månaden lemnat tvättklåder till Karin Andersson samt då de sedan vid flera tillfällen återfordrat kläderna bade hon alltid haft undanflykter och under senare tider ofta ombytt bostad och hållit sig undan tills hon slutligen ej kunnat anträffas. Vid det med den häktade anställda förhör har hon erkänt att hon vid ett besök i Niklassons bostad, under det hon der på en stund blifvit lemnad ensam, stulit dennes rock som hon derefter pantsatt samma dag hos pantlänerskan Johanna Gustafva Svensson i huset n:r 6 vid Tyggårdsgatan för 5 rdr. Hon erkände äfven att hon pantsatt för egen räkning sådana kläder hon af flera personer här i staden emottagit till tvättning, hvarjemte hon förstört de dervid bekomne penningarne. För kort tid sedan utkom Karin Audersson från härvarande cellfängelse efter att derstädes ha undergått 4 månaders straffarbete, ådömde för liknande brott som de nu ifrågavarande. Ehuru varande en äldre qvinna, hvaraf kan fordras mera eftertanke, lät hon dock icke lända sig detta straff till varning utan var genast färdig att till nya brott missbruka sin frihet. Den vidare ransakningen remitterades till rådhusratten och blef Karin Andersson införpassad till celliängelset. Vårdslös körning. Drängen Edvard Frisk anställd hos bagaren Kaiser var till i Måndags inkallad till poliskammaren att ansvara för det han i Lördags åtta dagar sedan utanför Masthuggsapoteket öfverkört enkan Sofia Andersson, som dervid erhöll flera svåra skador isynnerhet i ansigtet, hvarför hon allt sedan dess måst vårdas i sitt bem. Frisk förnekade att ha kört fort eller vårdslöst utan förklarade att öfverkörningen inträffat derigenom att han som är enögd och tillföljd deraf ser mindre väl, ej observerat då gumman kommit gående om hörnet till Jerntorget. Han sade sig dessutom ha godtgjort enkan Andersson för hennes lidanden så att hon nu voro förlikt med honom. Flera inkallade vittnen intygade dock att Frisk kört mycket fort och ej ens enligt gällande föreskrifter minskat farten då han svängde om hörnet från Masthuggsvägen till Jerntorget, hvarför ej heller gumman tidigt nog kunde observera honom och hinna skynda åt sidan. Ett par at vittnena upplyste derjemte att Frisk nästan alltid kör fort och vårdslöst. Enkan Andersson var äfven närvarande vid förhöret samt medgaf att hon i godtgsrelse af Frisk fått 3 rdr, men detta hade skett genast efter det händelsen inträffat då hon trodde att följderna ej skulle blifva så svåra. Hon ville dock vara nöjd med det lilla hon fått, enär hon tyckte det vara synd om Frisk som ej har särdeles god råd på penningar. Frisk dömdes att för öfverdädig framfart å allmän väg dervid öfverkörning egt rum böta 25 rdr samt ålades ersätta två i målet hörda vittnen med 3 rdr. Resan utför. Förre landtbrukdren C. A. E. Enander var till i går inställd i poliskammaren att ansvara för åtskilliga mer och mindre grofva förseelser. Sålunda hade han d. 2 sistl. November på aftonen å Kungsgatan varit öfverlastad och uppfört sig förargelseväckande, hvarför han intogs i finkan i stadshuset der han fick qvarsitta ett par timmar; knappast utkommen, tog han sig emellertid ett nytt rus, hvarför han senare på aftonen åter anhölls af ett par poliskonstaplar, denna gång å Kronhusgatan, men då konstaplarne skulle afföra honom till polisvakten blef Enander, som såkerligen tyckte sig ha fått nog af finka för den dagen, i högsta grad vildsint och satte sig till våldsamt motstånd. I Måndags råkade Enander åter ut för ett äfventyr, som, börjadt under glada förhållanden, dock slutligen blef af ganska allvarsam beskaffenbet. Han och hans fästmö, en bedagad skönhet, som ej torde ha långt qvar till 50-talet och innehafvarinna af det välklingande namnet Helena Lundgård, äfvensom en tredje person, vagnmakaren Anders Johansson, hade neml. denna dag vid 4 tiden på e. m. å S:t Eriks torg arrangerat en liten muntration, som mycket påminte om den gamla leken hök och dufva, hvarmed de äfven fortsatte tills ett par poliskonstaplar anlände till stället, ditlockade at lekkamraternas högljudda skrik, samt hade den oartigheten att, ehuru objudna, äfven vilja blanda sig i leken. Slutet på fröjden blef äfven den, att de tre vännerna, som alla voro i