Från Utlandet. De nya ministerutnämningar, som de franska telegrammen omordat, ha ännu icke egt rum, utan väntade man blott i Versailles, att en sådan lista skulle bli genomförd. Ministerkrisen fortsar således alltjemt, kanske derför att Thiers vill afvakta underrättelse om stämningen inom tretiomannautskottet först. Han skall emellertid bafva förklarat sig villig att ingå på en sådan förändring, som kan tillfredsställa alla de uppriktigt konservativa partierna i församlingen och tillstädja de medlemmar af densamma, som äro uppriktigt konservativa, att skilja sig ifrån dem, hvilkas syftemål är att tillintetgöra den bestående regeringen, men icke att idka en blott konservativ politik. Utskottets medlemmar gifva sig min af att äfven vilja vara försonliga mot presidenten och hänvisa, som ett bevis derför, på den omständigheten, att den forne ministern under Thiers, de Larcy, blifvit vald till utskottets president i et. s. dAudiffret Pasquier, som endast blifvit v. president, fastän han i Kerdrelutskottet var verklig president. Man vill äfven påskina, att valet af Lefevre Portalis och dHaussonville som sekreterare i utskottet angifver en försonlig riktning. Allt detta är väl dock mera fransysk artighet, än tullt allvar. Utskottet fordrar bestämd underkastelse af Thiers, och nu tyckas äfven de hittills hoppfulla franska tidningarne vara af den tanken, att försöket att få församlingen delvis omvald icke har några utsigter för sig. Thiers skall sjelf under ett samtal med Casimir Påtior (venstra centerns hufvudman) hafva uttalat sitt beklagande härötver. Deremot hoter det, att utskottet är villigt att ingå på presidentskapots förlängning, om ministeransvarighet införes, och på beviljandet af suspensivt veto åt Thiere, i likhet med hvad konungen har i Norge. Venstra centern skall hafva beslutat att inför församlingens byråer framlägga en fullständig plan till de törfattningsreformer, som utgöra dess program, neml.: förlängning af presidentskapet, bestämmande af förbållandena mellan den verkställande makten och församlingen, ministeransvarighet och nationalförsamlingens delvisa förnyande. Times pariserkorresp. tror icke, att detta program skall möta något ovilhorligt motstånd från ofta nämnda utskott, utom hvad församlingens förnyande angår. Den radikala venstern synes nu hafva lognat sig något. Den vill först sedan en agitation satts i gång med petitioner uppträda och föreslå inom nationalförsamlingen densammas upplösning. Då Thiers erhöll underrättelse om utskoltsvalets utgång, utbrast han: De vilja ha en namnteckning, men icke en chef för verkställande makten; jag skall icke bli deras betjent. Han yttrade tillika, att han vill öfverlemna utskottet åt dess öde. Han skall qvarstanna på