Göteborgsposten – 11 december 1872, sida 1

— Du känner mig ju så litet, sade hon till sin fästman. Huru kan jag vara säker på att jag verkligen är den rereon du tror mig vara? Tänk om du, sedan vi blifvit gifta, skulle finna att du ändock begått ett fullkomligt misstog. Det skulle ju vara förfärligt! Sibyl har sagt eir du många gånger förut varit förälskad utomlands, och att du alltid slutligen gjort den upptäckten att den eller den unga damen ej passat dig. Huru kan jag säga att du ej skall göra samma upptäckt mig? Min älskade, jag har kännt och älskat dig från första stund jag såg dig, och jag har aldrig älskat någon i hela mitt lif förr. — Åh, Frank! efter allt hvad Sibyl sagt mig — — Sibyls uppgifter äro på en gång sanna och falska. Jag har haft ett slags — ett slags förkärlek för några unga qvinnor under loppet af mitt lif, har kanske kurtiserat, såsom jag förmodar att du skulle kalla det, och till och med gått så långt att jag trott mig vara förälskad; ,