Göteborgsposten – 11 december 1872, sida 1

karlen afsvurit all slägtskap med sin rival och vägrat att se sin niece Georgina, enda afkomlingen af nyssnämndo giftermål, tills någon tid efter hennes fars död, då han blef så till vida mildare stämd att han visade några små tjenster åt heones mor. Han visade sig temligen artig mot den granne unge lancierofficern, kapten Davenant, som blef förälskad i Georgina Harcross och gifte sig med henne inom loppet af tre månader. Giftermålskontraktet — ett ganska lätt arbete, emedsn den aflidne George Harcross rninerat sig på handel med sidentyger och kaptenen egde föga mer än sitt svärd — hade blifvit uppsatt af Harcross Vallory, och från den stunden hade Haroross Vallory varit Thomas Davenants sakförare. Han hade ett obegränsadt förtroende till deras erfarenhet och klokhet, och det var till dem han helt naturligt vände sig för att erhålla råd i sitt nuvarande bryderi. Han erhöll tillåtelse till en konferens i det helgade rum hvari William Vallory i egen person uttalade vishetens ord till de mest utmärkta — eller mest gynnade — af hans klienter, ett rum nästan lika otillgängligt som det innersta tempel, hvari mikadon af Japan döljer sin herrlighet för profana blickar. Iär fann han firmans chef tankfullt trummande med naglarne mot ett bord betäckt med papper. — Kom och dinera hos mig i afton, sade lagkarlen i sin hjertligaste ton; kom till Acropolis-square, så kunna vi tala om saken efter dinern. Det gör mig stort nöje höra att er dotter står i begrepp att göra ett så godt parti. Jag känner till Clevedonska godset. Vi hade sir