Göteborgsposten – 11 december 1872, sida 1

men från det ögonblick då jag började älska dig förstod jas att de der gamla tyckena ej varit annat än fantasier. Det var här mitt öde skulle bestämmas, Georgie. Men för öfrigt, om vi skola tala om antecedentia, min nådiga, så har jag hört din far tala om en viss kapten Bangle som ville taga dig med sig till Tombugter, och en major Hawkins, som var högst angelägen om att föra dig ut till Japan. — Åh, Fronk, jag har aldrig gifvit någon af dem ringaste uppmuntran. De voro vänner till pappa och brukade mycket ofta åinera hos oss och voro sjelfva artigheten mot mig, tills de slutligen begärde min hand; men det var ej mitt fel, Frank. Det var en lycklig jul på Clevedon Hall, en jul mycket olik dem som firats under sir Lucas tid, då spel, dryckenskap och festligheter af många slag karakteriserat desamma. Nu var det en kristlig fest, och godsets fattiga underlydande blefvo frikostigt undfägnade och begåfvade i betjeningens rum. Sir Francis började såsom en furste, hvilken ämnar göra sig populär. De hade redan förvärfvat en mängd vänner i grannskapet; alla grannarne hade varit ifriga efter att få göra deras bekantskap; gamla squirer, som erinrade sig sir Lucas från hans välmaktstid, räckte en vänskaplig hand till hans son; mödrar och döttrar täflade med hvarandra i artighetsbetygelser mot Sibyl. Det blef en temligen allmän missbelåtenhet då i November månad det blef bekant för folket i grannskapet att sir Francis och miss Davenant voro förlofrade. Ett alldeles för dåligt parti för honom, var det omdöme som ;