åfver sitt land, hvilket han anser för hvad detr i sjelfva verket är, Italiens perla. Jag ; glömmer aldrig, med hvilket förakt en man i af folket för oss omtalade soldaterna, Ådessa Piemortssere, hvilka skulle dött af hunger, om ide ej fått komma hit, och hans tillägg, att I nuvarande regerivgen hade som öfverbetspersoner i Catania edei ladroni, söner af bagare och slagtare i Piemont! Aristokrater äro vi alla. Den nuvarande regeringen i Italien, tår sin beskärda del af förf:s anmärkningar. Han är synbarligen icke fullt nöjd med det närvarande förhållandet. Regeringen utkräfver med stränghet skatter, men saknar kraft att ordna landets angelägenheter så, att befolkningen kan i längden bära dessa skatter. Anmärkningarne gälla dock hufvudsakligen regeringens jemförliga försumlighet i handhafvandet af de konstskatter och anläggningar, som kommit i dess ego genom klostrens indrag i ning. Somliga kloster ha blifvit kaserner, och det är med en viss afsmak förf. berättar, huru eoldaterna vandalskt umgås med ovärderhga frescos, med sällsynta mosaikarbeten och mussiver. De utmärkta parkoch trädgårdsanläggningarne förfalla, ty regeringen kan ej vara med ötverallt. Eos stor ekuld häri ba likväl medborgarne ejelfva, brilka i århundraden insöfts i att låta vederbörande tänka och handla för sig, eå att de nu, då lagens fora or vidgats för sjoltstyrelse, icke kunna öfrervinna sitt dolce far niente. Förf. berättar ejelf några anekdoter, som bevisa det, så att hans stränghet mot regeringen måhända är något orättvis. Victor Emanuel finner ej heller personligen nåd för förf. Majestätet befann sig under dennes vistande i Neapel der i staden och besökte en afton teatern. Förf. säger: Kungen anlände under Barberarens sisia akt; han lär njuta endast af balletten. Det var dock ej stor skada, ty något så litet distingueradt som hans person hade vi ändå genom porträtterna ej kunnat föreställa ose. Vid flere tillfällen, kanske allt för ofta för lärare med fosterländskt sinne, utbrister förf. i utrop om det småaktiga hos vårt folk, i jemsörelse med italienarne; om vår jords karghet gentemot Italiens. Ja, förf. säger efter ett besok i drottning Christinas f. d. palats i Rom: Det var en kunglig bostad. Om man blott rådfrågar nöjet och ej pligten, så tycker jag, att hon gjorde bra rätt uti att utbyta Sveriges krona mot att få lefva i Rom, ty här lofver man, ej blott vegeterar. Det är naturligtvis det estetiska sinnelaget, som dikterar hos förf. liksom en gång hos Eurensvärd, denna missbelåtenhet med Norden bredvid I:alien — men kan verkligen nöjet skiljas från pligten? kan ett nöje vara rent och oblandadt, utan att hvila på pligtuppfyllelsens grund? Vi ha emellertid erfarit en ej ringa ollfredställelse af läsningen af det lilla häftet, hvilket vi ock på goda skäl boppas må bii uppmärksammadt, i trots af julöfversvämningen. Fra det sjerne Vesten. Skildringer fra Amerika af Kobertj Watt. Kjobenhavn P. Bloch. Det har genom motsatsen varit at ett ej ringa intresse för oss att efter läsningen at ofvan anmälta resedagboksanteckningar från Italiens klassiska jord följa den liflige danske reseberättaren Robert Watt på hans färd genom nya verlden. Här blåser handlingens och arbetets friska, lifvande luft emot oss, och vi ryckas ovilkorligt med af sceneriernas rörlighet, at figurernas brådskande äflan, af deras verks kolossala proportioner. Watts förmåga som reseberättare är så väl känd i vårt land, att något särskilt förord från vår sida rörande nu föreliggande nya bok näppeligen torde behöfvas. Vi inskränka oss derför till att anmäla dess utlemnande i bokhandeln, förvissade om att den skall finna talrika köpare. Från L. J. Hiertas förlagsexpedition i Stockholm ha vi mottagit Faust, En tragedi af Johann Wolfgang von Göthe, andra delen, öfversatt af H. M. Melin. Det är snart 20 år sedan första delen af Götbes Faust utkom, öfversatt på vårt språk af Johan Andersson; nu bar verket tullständigats, och det storariade sekulararbetet ligger således tillgängligt för vårt lands allmänhet. Ofversättarens namn bör vara oss en tillräcklig borgen för att öfvorflyttningen till vårt språk skett med all nödig omsorg och poetisk förmåga. I en längro inledning redogöres för grundtanken i denna andra del, från ortodox synpunkt sedd. Den torde väl komma att möta motsägelse från nå got håll, ty visst är det, att jomväl andra delen har kommentatorer af annau mening. Af Den kristna kyrkans Historia af d:r IIagenbach har i svensk öfversättning redan 9:de häftet kommit oss tillhanda. Uigifvandet fortgår således ganska raskt. (Stockholm, Em. Girons förlag). Barnavård och ungdomshägn af mrs Jar ren, ötversättning at Am. do Prese. (Stockbolm, Em. Giron). En samling af i temligen lätt form framställda iakttagelser och råd i afseende på barnauppfostrar, Välmen:a och med ett någorlunda praktiskt sione gjorda, kunna de måj igen Los en ech annen mor — — Ueähtle — — — —ä A. — — — — —z— AA F—F 6