Litteratur. Un jer Viatermänaderua 1871I—72. Lund F. Ber cg. Föriaueren till detta lilla häfte af dagboksan.v suinger, hvilka hutvacsakhgen handla om sirra täånaders vistande i Italien, säg r sig tonat bäva gifvit etter för a höriges och vän ers eruägenhot, då ban oflenttiggjort d d-mmo; Och ban ber der:ör om läsarens ö wrseenne med dem. Det skulle varit en förlust för allmänbeten om de icke komwit till offentligheten. Fastän snabbt nedkastade, nästan aforistiska, visa do sig likväl i allt vara frukion af ett godt och träffande omdöme, af ett omno öppet för det sköna. Hvarje rad förråder en iakttagare med bildning och vett, med fin, estetiskt prötvande blick, och den estertänksamme läsaren skall här finna mera att inhemta, än i mången diger lonta med vidlyfiiga, lärda afbandlingar om Italiens konstskatter. Med hänförelse talar fört. om Sicilien, dess herrliga klimat, dess yppiga våxtlighet, dess rumer, dess hfliga, godmodiga och at naturen intelligenta befolkning. Folket är så naivt, har något så godt — verkligen stora barn, som förnöja sig öfver en emåsak och äro ända till ödmjukhet tacksamma för en gåtva, ieyanerhet om hon åtföljes af ett vänligt ord. Maa behöfver blott beömma de as land, för att i samma ögonblick hafva den bösligaste och mest epräksamma öljerlagare. Ty sicilianaren är mycket stolt