Göteborgsposten – 10 december 1872, sida 1

tet blottade sig i rena smäsaker, hvad mer kunde han önska hos den qvinna som skulle dela och förljufva hans tillvaro? Med förtjusning gaf han akt på Sibyls och Georgies växande tillgifvenhet för hvarandra. Hans enda syster var mycket kär för honom, och det skulle ha gjort honom ledsen om hans val af hustru föranledt något försvagande af bandet dem emellan. ij För en man som var så fullkomligt sin egen herre borde frieriprocessen gå ganska hastigt undan. Det fanns ingen anledning till tvekan eller dröjsmål, och innan de båda unga personerna käont hvarandra i fjorton dagar, skulle det falla hvilken granskare som helst i ögonen att beundran var ömsesidig. Under deras förtroliga samtal framkastade Sibyl en och annan gång en fråga hvarigenom hon försökte upptäcka verkliga beskaffenheten af sin väninnas känslor. Georgie var ej förlofvad, hon medgaf det utan tvekan. — Hvad jag är glad deröfver! utropade Sibyl. — Hvsrföre det? frågade miss Davenant i det hon rodnade litet. — Jag kan verkligen knappt säga hvarföre. Men jag är glad deröfver. En förlofvad flicka är alltid så upptagen af sin fästman och tycks aldrig tänka på någonting annat än hvad hon skall göra sedan hon blifvit gift; kort och godt, en förlofvad flicka är föga treflig såsom väninna. Jag håller så mycket af er och vill gerna ha er uteslutande för mig sjelf. En vacker Oktobermorgon, då sir Francis kännt henne mer än tio veckor, föll det honom in att fördrifva tiden i t 1 i i i I