Göteborgsposten – 5 december 1872, sida 2

der det markattan spottade och grinade ett allt annat än vänligt sätt. åt främlingen på — Miss Davenant, förmodar jag? frågade sir Francis den domestik som åtföljde honom. — Ja, sir, det är vår unga lady. Jag hoppas att ni ursäktar markattan, sir; han menar ej något ondt, men han är mycket misstänksam mot främlingar. De kommo till en liten grön pelargång och genom denna till den plats der öfversten satt med ryggen vänd mot en marmorbassin och snarkade högljudt. Han spratt upp ur sin sömn då flickan anmälde sir Francis Clevedon, lät höra en ed, men reste sig derefter för att mottaga sin gäst på ett hjertligt, soldatmessigt sätt. — Tag länstolen, sir Francis, och om ni har smak för en hookah, så finnes det en färdig på bordet. Hjertligt glad öfver att se hvar och en som är vän till Sinclair — gratulerar er till att ha tagit Clevedon Hall i besittning. Ett vackert gammalt ställe är det, och god jagt fiones och en ström med de bästa foreller i grefskapet. Sinclair skref till mig avgående er återkomst, och jag hade ämnat komma cch besöka er långt för detta, om ej hettan verit så fasligt stark. Jag lider mer af den här än jag gjorde i Bengalen. De båda gentlemännen började derefter tala om sin gemensamme vän major Sinclair, vid hvars sida majoren stridt i Punjab och hvilken sir Francis träffat på i Bryssel, der han slagit sig ner för lifstiden med hustru och ett halft dussin barn. Sedan denne frånvarande vän, hans