Göteborgsposten – 5 december 1872, sida 2

förträffliga hjerta och olikartade egenheter blifvit vederbörligen omordade, berättade öfversten några anekdoter från krigen i Indion, bad derefter att få viea sin gäst den boning han inredt åt sig. — Ni dinerar naturligtvis med oss i dag? Sir Francis tvekade; Sibyl väntade honom tillbaka till middagen. — Nej tack. Jag skulle med nöje antaga er bjudning om ej min syster, som bor tillsammans med mig, väntade mig hem till middagen. — Det gör platt ingenting. Hon kan gerna vänta en halftimma, sedan upphör hon nog att vänta. Eller kan jag låta ett bud rida dit bort om ni vill. Qvinuor bry sig aldrig stort om en middag. Den stora skilnaden i själsförmögenheter de båda könen emellan är tydligen ådagalogd blott af den enda omständigheten, att en qvinnas förstånd är otillräckligt för att på ett filosofiskt sätt fatta de kulinariska frågorna. Hon är en slaf at bruket och har ej mer kulinarisk uppfinningsförmåga än en abyssinier. Holla, Japson, hvad har ni att gifva oss till middag i dag? Vid denna kallelse blickade en stor rödkindad matrona fram ur ett fönster. — Kors sir, ni gaf mig ju self tydliga föreskrifter om den saken i dag på morgonen. (Forts.)