Göteborgsposten – 4 december 1872, sida 3

vid den lifliga affärsrörelse, som nu pågär inom vär verldsdel, grundläggande nya och omskapande nya företag, har man att väl särskilja tvenne beståndsdelar: företagsamheten och svindeln. Det åär företagsamheten som sätter kapitalerna i rörelse och gifver åt de oerbörda besparingar, hvilka uppkomma i vår tid, den förnuftigaste användning. Produktionens krafter arbeta under dess hägn och tillskyndelse med förökade slag; fält som länge legat i linda upptagas och; drifvas bastigt upp till hög kultur; menniskans njutningsmedel mångfaldigas och komma allt flere samhällsklasser till del. Kortligen taladt, en mera gifvande jord bebos af en befolkning som alltmer tillväxer i välmåga och, i samband dermed, i upplysning och bildning. Men i företagsamhetens spår går såsom följeslagare: svindeln. Medan företagsamheten troget och ärligt arbetar vill den henne åtföljande snyltgästen endast njuta. Han ser hennes vinst; hvarför kan icke han skörda en liknande? men i följd af sin aristokratiska naturs högre rätt göra sådant utan något nämnvärdt arbete. Så uppkommer denna företagsamhetens vrångbild, hvilken i vår tid så ofta företer sig och som med sin urbild väl eger de yttre dragen, men ej grundkarakteren, väsendet, gemensamma. Öfverallt i verlden, men isynnerhet i Tyskland, höra både arten och afarten af den riktning, vi omtalat, till dagens företeelser. Många omständigheter bidrogo nyligen till att derstädes gifva berättigande åt en långt utsträckt, mångsidig och omfattande verksamhet. Tyska folket hade just slutat ett krig, ur hvilket detsamma utgått såsom en stark politisk enhet, och den sjelfkänsla, som segrarne förlänat, gaf sig helt naturligt uttryck i den tron att äfven på det ekonomiska området skulle storverk kunna uträttas af ett enadt folks nit och skicklighet. Vore det dessutom ej att äfven under freden fortsätta segrarnes bana om Frankrikes, det fientliga landets, milliarder skulle nödgas tjena till medel att göra Tyskland till verldens förnamsta stormakt äfven i ekonomiskt och finansielt afseende? Utvecklingen af en riktning, som visserligen redan förefanns, vann således stöd i nationalkänslan, och folket i sin helhet vände sig med ifver till de företag, som så mäktigt skulle föra det älskade fäderneslandet framåt. I Sverige funnos väl icke samma stora anledningar som i nyssnämnda land för att kalla till lif en företagsamhet i liknande former. Men de många gånger antydda omständigheterna: goda skördar under flere på hvarandra följande år och högre priser på alstern af våra hufvudnäringar, förorsakade likväl att om ock i mindre grad, en allmän lust äfven bär yppade sig att ej endast småningom utan med starka steg utveckla vårt lands naturförmåner. Så uppstod den för våra förhållanden ändock storartade verksamhet, för hvars befintlighet vii vårt Måndagsnummer anförde några siffror, i det redan under de förflutna tio första månaderna af innev. år nypildats 164 aktiebolag med ett grundfondsbelopp å 86 mill. rdr. Ännu har dock i vårt land rörelsen stannat på den punkt, hvilken vi ofvan betecknat som företagsamhetens. En stor del af siffrorne i den anförda summan betecknar nemligen ombildningar af förhandenvarande industriföretag, så att dessa från att vara i enskilt mans ego förändrats till aktiebolag, lydande den storindustriens allmänna lag som alltmera synes göra sig gällande. Ännu äro de värden, som nyskapas, verkliga värden och ej sådane att, de sedan upphofsmännen väl hunnit irigöra sig ifrån dem och öfverlåta dem på den stora skock, hvilken utsetts till det slutliga offret, i hast befinnas vara värdelösa. Men svindeln tycks också här lura i bakgrunden, färdig att framträda, i fall omständigheterna skulle visa sig gynnsamma. Andelar i de nya företagen öfvertagas äfven hos oss ofta af personer, hvilka icke ega krafter och tålamod nog att afvakta l utgången, utan som ega Lagiotaget till sitt enda mål. Detta är första, om också ett mindre betydande tecken till att utlandets epidemiska feber likaledes bland oss kan fiuna ett bördigt fält. Man har så mycket större skäl att i detta hänseende framställa en varning, när man tänker tilli baka på den nyligen öfverståndna tiden och penniogmarknadens ställning under densamma. I en tidpunkt af allmänt välstånd, under det handel och I industri arbeta med förut okänd framgång, medan I välståndets källor flyta ymnigare än någonsin tillföri ne, ser man horisonten plötsligen förmörkas och i tecken inträda, de der annars bebåda krisens förekomst. Det sunda, normala affärslifvet måste arbeta under en räntesats, för hvilken det ej i något afseende är förberedt och faran mötes ej på det sätt, ; enligt hvilket den skulle afvändas, genom inskränksningar utan derigenom att trycket i ångpannan än mera ökas, nya effekter alljemt skapas och en hausse tillkonstlas för att under dess sken dölja den verk! lighet, som till sin natur är af motsatt beskaffenhet. Saken är nemligen kommen till den puukt att om ej framåtskridande ständigt förefinnes, blir återfallet stort. I det förändrade utseende, rapporten för Englands bank under senaste veckan företer, skall utan tvifvel ligga en förnyad anledning äfven för den kontinentala marknaden att resa haussens baner. Metalliska valutan derstädes har nemligen vuxit i den förut oerhörda skalan af 13 mill. och totalreserven med mer än 2 mill. Denna ändring skall utan tvifvel framställas såsom bure den beständighetens kännemärke på sin panna, ehuru det torde vara för tidigt att af denna enstaka företeelse och den med henne i samband stående nedsättningen af räntan till 6 2 sluta till att den verkligen äfven sädant gör. Redan i Fredags, dagen efter veckorapportens afgifvande, började tyska regeringen åter sina för en tid afbrutna operationer med utförandet af guld i qvantiteter af 4 mill. för gången. Möjligt är ju att samma vexlingar, samma kastningar åter skola inträda då den närmaste grunden till at dessa förekommit, sålunda ännu står qvar. Diskontot i bankerna på de förnämsta handelsQO MR 8 —t—02 ieeeee— U-——