Göteborgsposten – 4 december 1872, sida 2

EF5U — — verkligen! Jag ber dig om förlåtelse; men du är alltid så tystlåten rörande dina anhöriga, att det är ursäktligt om jag ej tänkte på att det kunde vara ett familjeporträtt. Ansigtet är utan tvifvel mycket vackert, men jag kan ej se någon likhet med dig. — Det finnes heller ingen sådan likhet. Jag har den äran att likna min far och och hans förfäder. — I hvilken hånfull ton du yttrar detta! Man skulle kunna tro att din far varit en ytterst obehaglig person. — Jag vill ej påstå att han var behaglig. Min enda kännedom om honom är att han var en fullkomlig skurk, och att han i någon ringa mån skördade lönen för sin skurkaktighet, hvilket ej är hvarje skurks öde. — Oh, Hubert, hvad det är upprörande att höra dig tala på det sättet! : — Det strider emot det konveotionella här i lifvet, eller hur? Jag förmodar att hvarje far bör vara en halfgud i sin sons taokar. Du inser nu Augusts, att den lilla historia jag har ej är angenäm! det är bäst för oss båda att jag undviker ämnet, det kommer alltid min galla att koka. — Alldeles som du behagar. Men hvarföre blef mrs Walgrave afmålad i fantasidrägt? — Emedan det var hennes fantasi, förmodar jag, eller kanhända ett mod på den tiden. Jag var ej tillräckligt gammal för att fråga henne om anledningen. Taflan är ett arf och mitt enda. Mrs Hareross gjorde en tur kring rummet, såg på bokhyllorna, på kaminen, på piphyllan med dess nätta sam