Göteborgsposten – 4 december 1872, sida 1

Stockholms-korrespondens. Stockholm d. 1 December. Ett och annat rykte dyker emellanåt upp, liksom af en naturnödvändighet, för att kringföra något pikant nytt, något at det slag, som benämnes ensations-nyheter, utan att man i de flesta fall kan spåra en anledning till uppkomsten af det ifrågavarande on dit. Julmånaden är sagornas gyllene tid, men de öfriga månaderna äro icke heller olämpliga. Förestående ministereller minister-förandringar får man sålunda höra förutspås här, liksom äfven i Norge, och det fastän just intet skäl finnes att angitva för den bebadade förändringen i närmaste framtid. Till dessa grundlösa nyheter tro vi med allt fog kan räknas notisen om att chefen för civildepartementet statsrådet Bergström skulle, innan riksdagen i nästa månad öppnas, afgå frå sin post för att derefter af konungen nämnas till talman i Andra kammare. Utom de yttre kriterierna, att personer, hvilka borde känna till förhållandet, ingenting hafva sig bekant om denna nyhet, har den emot sig det inre kriteriet att statsrådet Bergström efter all sannolikhet icke lemnar sin ansvarsfulla ministerpost straxt vid riksdagens början, liksom han skulle vilja undandraga sig att i egenskap af miniter möta riksdagen ansigte mot ansigte. Statsrådet B. är icke känd att tillhöra de rädda i landet, och om det också är svärt att finna en talman, fullt qvalificerad att fylla erkebiskop undbergs plats, så , lar man också vara allmänt öfverens om att det, minst sagdt, är lika svårt att anträffa en civilminiter i stånd att uppbära embetets ansvarsfulla och unga börda. Af samma sagonatur framställde sig berättelserna, som emellanåt kriogflyga, om diverzenser inom statsrådet mellan den högsta viljan och len eller den af statsrådets ledamöter, och de böra cke vinna trovärdighet hos förständigt folk derföre ut de till sin beskaffenhet äro sådana, att de oftast j kunna eller böra göras till föremål för vederlägging. Som emellertid detta kapitel är alltför appetisant, lärer det väl lika litet hädanefter som hittills ipphöra att vara begärligt för pressen och publiken; nen Jäsaren må emellertid alltid iakttaga den förigtigheten att läsa det med reservation. RR RR ÅK ROST