Göteborgsposten – 4 december 1872, sida 1

ee — — ————————————77 var en af de personer, hvilka genom att stiga tidigt upp om morgnarne kunna göra dubbelt så mycken nytta om dagen som andra mera lättjefulla, och han hado vanligen fullbordat dagens göromål innan den var halfliden. Det var hans nöje och hans stolthet att för mrs Harcross vara alldeles detsamma som han varit för miss Vallory, och han var af stor nytta i alla sådana triviala bestyr, för hvilka Hubert Harcross ej hyste ringaste benägenhet. Den sistnämnde var fullkomligt belåten med att Weston Vallory egnade hans hustru så mycken uppmärksamhet. Det besparade honom mycket besvär och Augusta stod öfver all misstanka. : Under hela deras äktenskapliga lif — ej ens sedan detta hunnit bli några år gammalt — hade mer än på sin höjd tre fyra timmar egnats åt mera förtroliga sumtal mellan man och hustru. Om Huberts barndom och ungdom, om hans tidiga mannaålder, dess pröfningar och frestelser, visste Augusta ingenting. Hon var ej någon person som var särdeles intresserad af något som intraffat före hennes egen tid; men ett par gånger uttryckte hon någon nyfikenhet rörande sin mans antecedentia. — Jag tror ej att det någonsin funnits en hustru som vetat så litet om sin man som jag gör, Hubert ! sa e hon en gång i en ton som om hon velat beklaga sig öfver ett sådant förhållande. — Det är helt enkelt derföre att mitt lif erbjuder så föga af intresse, svarade mr Harcross kallt. Soml ga min ha en historia, jag har ingen — min historia är blott ständigt arbete.