Göteborgsposten – 4 december 1872, sida 1

——— LL —— —— T— — — Mr Haroross hade ingalunda öfverskattat värdet af sitt giftermål med William Vallorys dotter och Stephan Harerossis arftagerska. IIans ställning inom yrket hade blifvit betydligt mera upphöjd derigenom att han erhållit stor enskild förmögenhet. Kanhända att det ej finnes någon ryktbarhet i verlden som är af mera värde för en man än en ryktbarhet för öfverflöd på penningar. Det fanns tillfällen då mr Hareross sökte intala sig sjelf, att det lif han förde vore alldeles tilläckligt för en mans lycka; att det enda som fattades deri vore en sådan liten varelse som nyss talats om. Ofta då han satt vid l middagsbordet omgifven af personer, af hvilka han visste sig vara beundrad, afundad, förekom det honom som om han nödvändigt borde vara lycklig; men derefter kom de mörka stunderna, då hans hem tycktes honom vara glädjelöst i all dess lyx, då den nedslående tanken på hvad som kunde ha varit, men nu ej var, kom på honom. Mrs Hareross å sin sida var deremot fullkomligt belåten. Hon njöt sin mans sällskap så ofta som hans göromål det tillät. Om han för det mesta nödgades hålla sig aflägsnad från henne beklagade hon sig ej deröfver; hon var ej svartsjuk, emedan ingenting någonsin iuträffat som kunnat väcka hennes svartsjuka, ej heller kunde hon fatta möjligheten af att någon annan qvinna skulle kunna ega ringaste inflytande öfver en mans hjerta hvilken hon utmärkt genom sitt val. Ehuru hennes man ej alltid kunde beledsaga henne, var hon högst sällan utan kavaljer. Weston Vallory var alltid färdig att uppoffra sin tid för hennes skull. Han