en hustru än hon kunde gifva — skönhet, uppfostran, talanger och rikedom? Mr Walgrave antog namnet Harcross tidigt på sommaren, men giftermålet egde ej rum förr än terminen var slutad — ett mycket ståtligt giftermål i en fashionabel kyrka i Westend. Mr och mrs Harcross foro till skotska högländerna för att tillbringa sin smekmånad och togo landets sköna natur i skärskådande på det lugna kalla sätt, som var egendomligt for dem båda. I November kommo de tillbaka till hufvudstaden och började hålla hushåll vid Mastodon Crescent, hvarvid Hubert Harcross ganska undergifvet tycktes foga sig efter alla sin hustrus önskniugar. Hon fordrade ej alldeles så mycket af honom som mången qvinna i hennes ställning kunde ha fordrat. Hon hade beslutat att bli en qvinna på modet, nu sedan hon blifvit fri från alla band och kunde sjelf bestämma öfver sitt lefnadssätt. Såsom miss Vallory hade hon blott varit en rik lagkarls dotter, alltid mer eller mindre bunden af sin fars önskningar eller ider. Såsom mrs Hareross med en vacker förmögenhet och en man som var på vägen till utmärkelse visste hon sin samhällsställning vara fullt betryggad. De aldra högsta societeter skulle vara öppna för henne, tänkte hon, när hennes man vunnit mera ryktbarhet. Tilldess ville hon nöja sig med att vara en person af betydenhet i en något lägre krets och lugnt invänta den tid då dörrarne till det högre paradiset skulle öppvas för henne. (Forts )