i FEN — ——— lvarjehanda. En gammal arbetare. Den 17 d:s jordades a nya begrafningsplatsen i Mönsterås stoftet efter arbetaren Erik Engström. Denna begrafning var i så måtto märkvärdig, att den aflidne var församlingens äldste medlem och den första af äldre menniskor, som fick hvila sina ben i denna nya säng, bäddad åt de i dödens sömn slumrande. Den aflidne arbetaren var 92 år och 10 månader gammal. Emedan ban i lifstiden varit mycket olik den stora mängden af vår tids arbetare, hvilka äro så böjda för att i helsodagarne föra ett kringflackande lif, alltid missbelåtna med sin ställning och aflöning, hvilken ofta förslösas, och sedan i ålderdomen ligga samhället till tyngd, må nämnas, att E. började sin bana som tjenstedräng, tjenade upp sig till rättare, antog, sedan han gift sig, ett dagsverkstorp, men lärde sig äfven snickra något, för att på lediga stunder, och då han icke hade full sysselsättning å sitt torp, kunna vara nyttig för sig och andra. Kom så hans ålderdom, då, som man säger, barnen voro utflugna och krafterna för svaga till. jordbruksarbete. — Sen på fattigvården? — Nej! E. hade i sina kraftsdagar sammansparat så mycket, att han nu köpte sig en egen stuga med en liten jordtäppa, der hans första omsorg blef, att få några frukträd att växa, af hvilkas skörd han under sista åren sålde för mången fyrk, och en verkstad uppförd, uti hvilken han sedan blef en flitig laggare, till hvilken hvar och en af kringboende gerna vände sig för att få sina artiklar i denna väg. Verktygen fördes visserligen under de sista åren med darrande hand, men det oaktadt förtärdigade han en fullgod vara. Otta såg man den gamle, gående till fots och med några mindre laggkärl på den krökta ryggen tillryggalågga den 14 mil långa vägen från sin bostad till Mönsterås torg, der han sedan icke länge behöfde vänta på kunder. Med detta sitt yrke försörjde ban sig och sin 70-åriga maka till fyllda 92 år, då han af svaghet måste för det mesta intaga sången, men bibehöll dock till de sista dagarna sina själskrafter. Om Söndagarne var han en flitig kyrkogångare, och den från hans hydda ofta darrande sängen vittnade, att han ej heller försummade husandakten. Amerikanskt. En amerikansk sergeant, vid namn Bates, har ingätt ett vad, att han skall bära en svajande amerikansk flagga från byn Gretna i Skotland till London, utan att på vägen bli utsatt för nagon skymf, och har rodan tillryggalagt ett stycke af vägen. Flaggan är 6 fot lång och 6 fot 6 tum bred. Bates har tillsvidare under vägen funnit det mest hjertliga emottagande, och på flera ställen väckte hans uppträdande en verklig sensation, hvarvid tillställningar späckade med tal och sång gjordes till hans ära. Från staden Preston, der han nu lär befinna sig, går han öfver Birmingham och Oxford till London. Der ämnar han passera de förnämsta delarne af staden med flaggan, åttöljd af en amerikanare bärande engelska flaggan. Från London går hans väg till Liverpool, der han inskeppar sig till Amerika. Mähända han der ämnar skrifva ett verk öfver sin bedrift för att sedan hålla en föreläsning deröfver och under någon tid vara en af dagens hjeltar. En imperialsäng för ett svart maåestät. I Hambug nar oyhgen blifvit föriärdigad en praktsäng för drottning Pomare af Otahalti, ett verkligt masterverk i denna konsigren. Sjelfva liggplatsen är af omkring 8 sots bredd och af motsvarande längd. Den af lönn och dyrbart sandelträd arbetade sängen är rikt utsmyckad med bronsornamenter i äkta förgyllning och öfver densamma uppbäres en präktig sanghimmel, fråu hvilken faller muskitosnät af finaste gaze. Baldakiuen är bekladd med morkrödt siden och sängkladerna äro at dyrbaraste tyger. Sängen är redan på väg till sitt aflagsna mål Italiensk röfvare. Banditen Mahzi, som en längre tid jemte sett band uppehållit sig i bergen mellan Saleruo och Avellino, i närheten af Neapel, gjorde för någon tid en lycklig fångst, i det han tilltångatog en förmögen man vid namn Mancusi. Sedan denne lyckats auskaffa den bestämda lösepenningen at 65,000 dukater (omkring 200,000 rdr sv.), hade Mauzi vid afskedet den artigheten att skänka honom 400 francs till respenningar. Vid sin återkomst till de sina berättade Mancusi sig ha blifvit särdeles fryntligt behandlad at röfvaren och ofta erhällit en ypperlig föda. Ibland då bandet måste dölja sig med större försigtighet, fördes han upp och ned för dystra klippor, hvilka förde till fordolda hålor och de mest otillgängliga bergsskretvor. Manzi vek aldrig från hans sida. Bandet stannade för ötrigt aldrig längre än en dag på samma plats. En giftaslysten nunna. I Spanien lär snart ett motstycke till Cuarles Loysons, f. d. pater Hyacinthe, giftermål vara att förvanta. En nunna, som aflagt fullt klosterlöfte, har nemligen utträdt ur sitt kloster och bosatt sig i Madrid, der hon ämnar träda i äktenskap. Emellertid ha de kyrkliga myni digheterna nekat att medverka dervid, emedan en artikel i vigselceremonielet tör katolska kyrkan förbjuder hvarje katolik som inträdt i en religiös orden och aflagt kyskhetslötte att ingå äktenskap. På grund håäraf har nunnan förklarat sig ämna blifva protestant. Ingenting nytt under solens. Detta gamla ordspråk eger visserligen mycken sanning, men häromdagen, skrifves det från byn Brixlegg i Tyrolen, såg man derstädes en syn, som aldrig törr egt rum, nemligen en man bängande vid kyrkans tornspira. Klockaren i församlingen, som i 37 år skött denna sin befattning, hade ej högre fröjd