Göteborgsposten – 29 november 1872, sida 2

Mr Valgrave vågade framkasta en förmodan att den klass af menniskor som bebodde Upper Brook-stroet utan tvifvel ej kunde fördraga några otäcka insekter — åtminstone i de förnämsta rummen. — Nå ja, oafsedt don saken, så vet jag dock att det finnes personer vid Upper Brook-street som ha sina hus till hoteller. Det är alldeles omöjligt att du och jag kunna bo i ett hus, inklämdt mellan två hoteller. I det nya qverteret på marquisen af Westminsters mark — Mr Walgrave visade en missnöjd min. — Jag afskyr nya hus, sade han. — Det vill säga att du afskyr proprietet och beqvämlighet. Du kan lika gerna säga det ena som det andra. Nära Grosvenor-square kunna vi få ett hus som är passande för personer af en viss samhällsställving, ett hus i hvilket jag ej behöfver blygas för att mottaga mina vänner, ty naturligtvis måste vi ha våra mottagningsaftnar, Hubert. — Våra mottagningsaftnar! Naturligtvis, min bästa Augusta; jag skall låta mig angeläget vara att tillbringa mina aftnar hemma, om du önskar det. — Jag menade ej det. Jag väntar naturligtvis att du stannar hemma efter dinern, då vi ej ha lofvat bort oss:; men jag menade att vi skulle ha en afton i veckan afsedd för mottagningar. — Aha, en Tisdag eller en Thorsdag, sade mr Walgrave med en ny min af missnöje. Tror du verkligen att något sådant kan vara behagligt, Augusta? Att vara nödsakad stanna hemma en viss afton, bränna ljus utan