Göteborgsposten – 29 november 1872, sida 2

NÄÅI. Mr och mrs Haroross bodde i ett alldeles nytt hus, i ett alldeles nytt qvarter. Det finnes personer som hysa en instinktlik kärlek för gamla boningar, som gerna underkasta sig alla de obehag som ofta äro förenade med dessa, blott de vota att förgångna generationer haft skydd under samma tak som de, att restaurationsperiodens koryföer firat sina fester i deras matsalar! Augusta Vallory tillhörde ej skaran af entusiaster för det antika. Hennes ider, tycken och antipatier tillhörde i det väsendtliga nyare tiden. För henne kunde ej något hus vara för nytt. — Jag kan verkligen ej fördraga ett hus som andra förut bebott, sade hon, isynnerhet om der finnas väggfasta skåp; de lemna vanligen en obehaglig odör ifrån sig! Derföre när Hubert Walgrave före deras giftermål föreslog en af de behagliga gatorna mellan Grosvenor-square och Park-lane — Upper Brook-street eller Gren-street till exempel — skakade miss Vallory med bestämd min på hufvudet. — Min bäste Hubert, alla dessa hus äro så förskräckligt gamla; det finnes utan tvifvel fullt af otäcka insekter i dem.