Göteborgsposten – 29 november 1872, sida 1

bygd och mörk — ej så ung som hon på ett tiotal när eller så omkring, men en vacker karl. — Vet ni hvart han tog vägen efter undersökningen? — Ej mer än ett nyfödt barn. Han betalade en månads hyra, packade ihop alla sidenklädningar och sådant i en stor lår, lät lägga den på en forvagn och red bort med den. Formannen visste väl hvart det skulle bära af, men ingen af oss. — Och ni vet ej hvarifrån formannen kom, förmodar jag? — Nej, sir; jag vet ej hvar han fick tag i bonom. Mr Walsh betalade för allting liberalt, betalade kokerskan och huspigan deras månadsnenning och betalade mig med; betalade begrafningsentreprenören — det var en mycket gentil begrafning, likvagn förspänd med två hästar och fjädrar på taket; betalade allting, och ingen gjorde honom några frågor. Men det var i alla fall en besynnerlig historia och det måste ha varit någonting ovanligt som var anledning till att den unga menniskan fick en så hastig död. — Någonting ovanligt, upprepade Richard halfhögt; ja, ja men — ett brustet hjerta. Hon fann att hon satt sitt förtroende till en skurk, och den upptäckten dödade henne. Saken är alldeles tillräckligt tydlig. Han yttrade detta snarare för sig sjelf än till gumman, hvars döfva öron dock uppfångade de två orden brustet hjerta.