Göteborgsposten – 28 november 1872, sida 1

ten af att ett giftermål mellan ifrågavarande personer på utländsk ort ingåtts. Emellertid sökte han få upplysningar om mr Walgry, men hade ännu ej lyckats komma någon person med detta namn på spåren, hvilken motsvarade den beskrifving som lemnats på den misstänkte individen. Richard kastade ursinnig brefoet ifrån sig. — Det är lätt nog för honom omtala hvad han tcks kan upptäcka, sade han för sig sjelf. Sådana der personer duga ingenting till. Han lemnade mr kendels bref obesvaradt och fortsatte sina planlösa vandringar öfver hela London och dess omgifningar. Hen satt på teatrarne, likgiltig för eller rättare omedveten om hvad han såg, men blickande bort till hvarenda undanskymd vrå i salongen, i hopp att upptäcka det ljufva bleka snsigte han såg efter. Julen kom och gick. Julen! Ack huru lifligt mindes han ej julen på Brierwood för några år sedan med dess fridfulla glädje och det älskade ansigte som då, strålande af kärlek och lycka, smålog mot honom ! — Skola vi någonsin mera få sitta tillsammans i hommet, min flicka och jag? undrade han. Bitter som denna okunnighet om hans dotters öde än var, efterföljdes den af en ännu bittrare visshet. En morgon i Januari månad, omkring fem veckor efter den morgon då han fått göra bekantskap med mr Kendel, kom springgossen från Gabb Smoothey med ett bref inuehällande en uppmaning till honom att genast infinna sig på nämnde firmas kontor. Han följde i hack och häl efter budbäraren och vi