CER ne na i förlattningen mätte bli af nationalförsamlingen antagna. En kamp, som tyckes hafva hvilat under någon tid, neml. tvisten mellan tyskar och ryssar i de ryska Östersjöprovinserna, har fått ny näring i anledning af ett vid universitetet i Dorpat firadt jubileum. Den under namn af -Livonia bekanta studentföreningen hade neml. i anledning af sin 100:de årsdag anordnat en fost, bland hvars deltagare nämnes Hilmersen. medlem af akademien i Petersburg, doktorerna Blessig och Mahavdli samt hufvudredaktören tör Nordd. Presse. Dessa herrar mottogos med sångerna Deutsche Vaterland och Wacht am Rhein. Tal. höllos, i hvilka ej ett enda ord yttrades om det ryska riket, men desto mera om det gemensamma Vaterland. Följande dagen egde en procession af studenter rum, med undantag af de ryska, och man bar en flagga med det lifländska vapnet. Tåget slöts af en deputation af polska studenter. Sedan processionen vandrat genom staden, begaf den sig till klubben, der man uppstält ett väldigt ölfat, en gåfva till studenterna från en baron Wolf. Detta fat var alldeles öfvertäckt med inskrifter, bland hvilka följande isynnerhet gjorde ett obehagligt intryck på ryssarne: Lefve Lifland samt Schirren och Bock i all evighet! Scbirren och Bock äro tvenne tysklifländska författare, hvilka i sina skrifter utmärkt sig genom sitt fientliga sinnelag emot ryska regeringen. Schirren har tillochmed måst lemna universitetet i Dorpat och begifvit sig till Leipzig. Båda dessa förf. fordra de ryska Ostersjöprovinsernas anslutning till Tyskland. Man frukosterade på klubben, der en del skålar utbragtes; bl. a. höll en polack ett tal i den polska studentkårens namn. Alla de tillstädesvarande tyskarne svarade med ropet: Lefvo Polen! Ingen ryss deltog i festen. Tidningen Golos (Dagen) betraktar denna demonstration som ett uppror mot Ryssland och beskyllar tyskarne för att upphetsa polackarne till hat mot ryssarne; bladet vill tillochmed af denva orsak ha universitetot i Dorpat förändradt till ett uteslutande ryskt universitet med afgkaffando af det tyska språket och de tyska lärarne. Det skulle vara beklagligt, om så gick, men man kan ej undgå att finna, det tyskarne derstädes handla oförståndigt. De klaga i starka ordalag öfver, att föreläsningar i äfven det ryska språ åket hållas derstädes, och de tyska professorerna förklara, att de icke allenast eka kunna lära sig ryska, utan älven att de ej vilja lära sig det. Från England meddelas, att Sir Bartle Fiere nu afrest, på väg till Zanzibar, der han skall söka att göra slut på slafnandeln, hvars hufvudnäste just är den platsen. Han åtföljes af en stab af flere personer. Den liberale parlamentsledamoten för Derby, mr Bass, har, sedan han i förlidet år redan skänkt staden Derby en park till ett värde af mer än 4000 p, sterl. och en badinrättning, gjort densamma en ytterligare gåfva af 5000 p. sterl. för inredande af ett offentligt bibliotek, af hvilket en och skall skall kunna fritt begagna sig. Till detta bibliotek har mr Bass dessutom gifvit böcker till ett värde af 5000 p. storl. Det kan kallas ädel och storartad frikostighet, Prinsen af Wales är, som vi veta, en väldig jägare, och af den arten finnes det många i old England. Nu har han börjat förära sina rika jagtbyten till sjukhusen, der de naturligtvis skola vara kärkomna för mången sjuk. Hans föredöme följes redan af andra förnäma jägare. Skall det stanna vid England? Ingångna underrättelser från Tidji-öarne meddela, att fiendtligheterva emot infödingarne börjat. De hvita stormade platsen Viti Leva och förstörde den lilla staden genom eld. Vidare stridigheter äro att befara, emedan fem mäktiga infödingestammar äro i uppror. Tysklands regering har, med anledning af den note från England hvari detta