från Utlandet. Det är tydligt, att Thiers, som känner in närvarande styrka, föresatt sig att nu geomdrifva de reformer, genom hvilka allena an tror Frankrike vinna trygghet för sin ramtid. Han har inom det utskott, som fördandlar angående Kerdrels förslag, öppet utalat sig i detta hänseende. Statens väl, har nan sagt, fordrar, att det närvarande obestämla tillståndet upphör. Omständigheterna äro emot en monarkisk statsform, republiken är således en nödvändighet. Han var dock enig med utskottet deri, att ett parlamentariskt styrelsesätt med ökad ministeransvarighet bör införas, och han hoppades, att utskottet skulle som ersättning för detta medgifvande underotödja honom i organiserandet af regeringen på grundval af den konservativa republiken. För denna organiserings genomförande ansåg han följande reformer nödiga: neml. presidentskapeta förlängning för fyra år, bildandet af en första kammare samt nationalförsamlingens delvisa nyväljande. — Etter hvad man tror sig veta, har utskottet slutit sig till en formedlande åtgärd och väntades skola afgifva följande betänkande angående Kerdrels förslag, att nationalförsamlingen skulle uttala sig rörande Thiers budskap: Nationalförsamlingen öfvorgår till dagordningen, under uttalande af sitt förtroende till presidenten och sin öfvertygelse om nödvändigheten af reformer i författniovgen, — Allmäshetens stämning är för en sådan lösning, och nationalförsamlingen lider för mycket af trycket under Thiers hotelse om att afgå, för att dess majoritet icke skulle slutligen underkasta sig, om än motvilligt, att antaga en så lydande öfvergång till dagordningen. Så fort denna dagordning antagits, är det venstra centerns afsigt att genom Ernest Picard föreslå sådana författnivgsändringar som innehållas i Thiers ofvan refererade yttrande inom utskottet. Och på det sättet skall nationalförsamlingens majoritet jägtas, tills den upphör med sitt motstånd, heldre än att alldeles bortspolas. Det anses för visst, att Thiers skall, då den närvarande krisen gått till ända, skrida till vigtiga förändringar irom sitt kabinett. Finansministern Goulard har förklarat sig vilja afgå och kommer äfven att lemna sin befattning; likaså jastitiemioistern Dufauro. Att undervisningsministern Jules Simon jemväl kommer att afgå, förmodar man. Regeringen ekall icke förr än d. 11 December betala till Tyskland de 200 millioner som fattas i fullständigandet af den tredje milliarden. Hon är redan nu i stånd att betala den sjunde haltmilliarden, men någon dag för dess utbetalning har likväl icke bestämts, emedan man vill undvika hvarje möjlighet till en penningkris.