— Den man som misstäkes förnekar all kännedom om min dotters — Richard Redmayne tystnade plötsligt och rodnade upp till tinningarne. — Ordet är sagdt, utbrast han efter ett ögonblicks tysnad. Det ir min dotter som är försvunnen, mr Smoothey. Jag hoppas att ni bevarar min hemlighet. Jag vill gerna bevara henne för förtalet. — Jag gissade rätta förhållandet invan ni hunnit säga tio ord om saken, anmärkte lagkarlen i vänligt lugnande ton; ert ansigte bar ett allt för sorgset uttryck för en person som endast talar om en annans angelägenheter. Ju uppriktigare ni er mot mig, desto bättre skall jag kunna hjelpa er. Derefter omtalade Richard Redmayne sin historia, så kort affattad som möjligt, under det lagkarlen lyssnade med allvarlig och deltagande min. — Har ni någon anledning misstänka att intet giftermål skulle ega rum, att denne mr Walgry skulle bedraga er dotter? frågade han då den andre talat till slut. — Jag föranledes till den förmodan genom min dotters tystnad. Om — om allt hade stått rätt till, skulle hon säkerligen oj ha lemnat sin for i okunnighet om hennes öde. Mitt stackars barn visste huru högt jag älskade henne. Och för öfrigt skulle en man som hyste ärliga afsigter ej gerna stjäla bort en flicka från hennes hem på det sättet.