Göteborgsposten – 23 november 1872, sida 5

Torparen och hans kreatur. Saga på Sörmlandsdiakt, meddelad af smeden Eriksson, Härads socken. (Ur Ny illustrerad Tidning.) Då va fälle en gång en törpare, som många ä fälle da, som gick i herregåln å hadde däli masäck. Nu förstås va dö fålle svårt förn te å si di are haddet bätter än han. Då tänkte han att han skulle slakta nåt, å dä sa han åt hustra si. Katten skulle gå åt, för då minste skaen sain. Dä hörde katten; å då ska I slippa! sa katten å så gick han ut, å så mötte han tuppen i farsta. Hvart ska du gå? sa tuppen. Far å mor sa di skalle slagta mej, men di tar alt dej, för nu går ja, sa katten. DX ska di slippa! så tuppen. Fär ja följa mä? Ja men, sa katten, å så gick di, å så mötte di gåsen. Hvart ska I gå?4 sa gåsen. Å så talte di om för gåsen hur då va å så ville han följa mä å så gick di. Å så mötte di grisen, å gumsen, å koa, å ingen ville gå åt, å så kom di öfverens, att di sulle rymma frå törparn, å så gick di åt skogen, å så kom di te e rätkula, men räfven å räfvesa va ute å döra va yppa å di gick in allihopa. Tuppen satte sig på e stång i taka å börja galå änna faschlit å gåsa stalde sej på bole å katten kröp in i spisen å grisen lag sej unner bänken, men gumsen han stog ve döra å koa stog i farschtua, å alla hade di hvar sitt läte. Men rätven fick höra tocke väsen dä va å sa åt räfvesa att di sulle hem å si ätter kula, för dä står allri rätt te, san. Dä har ja hört länge, fast ja inte toläs talä umå, sa räfvesa Å så gick räfven, men räfvesa toläs inte följa mäk När han kom in så geck han först te bola å der satt gåsa å nöpn, å när han kom te bänken så bet grisen hönum å när han kom te spisen så ref katten hönum, å ve döra stog gumsen å buffla pån å i farschtua vardt värschte skjussen fören för koa togn på borna å kasta utn. Nu förstås sulle han talå om för hona hur då geck förn, å han sa: -på bole satt en skräddäre å nöp mej må saxa, unner bänken satt en skomakare å stack mej mä syln, å i spisen satt e gummä å karlä å ho ref mej mä karlo, å ve döra stog en veihuggåäre å slog mej mä klubba å i takä satt sjeltva t-n d-r å skrek så ja måtte gå ut. Men si när ja kom i farschte-döra va da värschta utåf alltihop för der stog en mä en tyfva å tog i mej mä bägge klona å kasta ut mej, som du nu sir. Å räfven å räfvesa måtte fly frå si kulä, men krittera bodde qvar di å så vardt törparn utan kritter, å så måtte han gå i herrgåln må lika usli masäck som för.