Bref från Landsorten. (Till Red. af Göteborgs-Posten). Warberg d. 21 Nov. 1872. Sällskapet Småfoglarnes vänner härstädes hade i eftermiddag sammanträde för val af styrelse, antagande af stadgar m. m. Till ordförande valdes hr rektor Rohde, som jemte en direktion af medlemmar fick i uppdrag att anskäffa frön, plantor, hackor och andra materialier for att de törsta värdagarne kunna börja arbetet med Päskbergets plantering. Utom alla aktiva medlemmar hade omkring 100 personer antecknat sig såsom passiva, eller att med penningar understödja företaget. Warbergs Fauna är icke rik på småfoglar, en följd af trädbristen, men så finnes här så många fler sjö-och roffoglar. Vikarne och sunden hvimla af tärnor, måsar, ekrakar, änder, grisslor 0. 8, v.; vildsvanen är icke sällsynt, icke heller ejdern. I bergen inåt landet bygga kungsörnar, bergutvar och ugglor. Hökar och falkar hemsöka ofta smäfoglarne och det tama fjädertät i bondgårdarne. Vadarne äro äfven mycket talrika. En stork, som hade sitt bo i Rolfstorp, fick — beklagligt nog — i somras släppa lifvet till för en bondjägares jagtifver. En annan 1 Sverige temligen sällsynt vadare, Rördrommen (Ardea stellaris), är skjuten invid staden och finnes jemte cirka 30 andra representanter af Warbergs fogelfauna, konserverade och uppstoppade, till salu för billigt pris, ifall någon af de studerande vid Göteborgs elementarläroverk, som har råd dertill, skulle vilja skaffa sig ett litet museum. Fängarne å straffangelset hafva nu till stor del inflyttat i sina nya logementer, der de lära trifvas bra, sedan de för snygghetens skull fått de gamla hängmattorna utbytta mot jernsängar. Man var temligen på det klara med, att eldsvådan derstädes i somras uppkommit genom vådeld. Nu har en af de efter branden till Landskrona transporterade fångarne, vid namn Hurtig, sjelt erkänt sig hafva anlagt elden. Man tror dock icke mycket på denna sjelfanklagelse, ty karlen, en orolig själ, som tycker om att komma ut och röra på sig, har förut pådiktat sig mord, hvilket han icke begatt. Apropos fangar, såg jag vid ett hastigt genombläddrande af det nyligen utkomna förtjenstfulla arbetet, Göteborgs Stitts Herdaminne, ett fel, som torde böra rättas. På sidan 430 säges neml. general Pechlin ligga begrafven på Träslöfs gamla kyrkogård. Så ar icke förhållandet. Det är bevisadt, att Pechlins stoft hvilar å begrafningsplatsen invid Warbergs kyrka, der man för några år sedan, vid planering, i en graf fann de begge plåtar, som suttit på hans likkista och hvilka nu jemte hans kranium förvaras i Stockholm, Att de på samma sida omnämnda kommendantorna Bandholtz och Bing begge fått ett r förmycket i sina namn, är förmodligen endast tryckfel. Väderleken fortfar att vara ruskig. Allt sedan badtidens slut, d. v. s. snart tre månader, hafva vi knappt haft någon enda vacker dag; idel regn och slask. Stormar hafva ej fattats, men intet enda skeppsbrott har under hela hösten egt rum i närheten, hvilket kanske får tillskrifvas fyren på Skrifvareklippan. Liksom i Göteborg var vattenståndet här ovanligt lågt, då den svåra orkanen för några dagar sedan rasade i Östersjön. Några seglare syntes då utanför redden hålla sig under land, som temligen skyddade dem för Östanstormen. När man läser om de förfärliga förödelser nämnde storm anstälde på vår Östersjökust, i Cimbrishamn, Ystad, Trelleborg, Skanör, Falsterbo o. s. v., kommer man ovilkorligen att tänka på den dom, som de lärde en gång för alla fällt öfver Skånes sydkust, att efter